2015 var Daniella Busk riktigt på väg mot att bli en internationell löpare att bästa sort. Hon vann två SM-guld och sprang stafett-VM för Sverige, året efter sin mästerskapsdebut som senior.
Sedan kom tre år fyllda av skador och efter det en lång uppbyggnad för att komma i form igen.
Men mitt under coronapandemin slog Daniella Busk till igen och vann SM på 100 m.
Om några veckor tilldelas hon priset som Årets idrottskvinna i Malmö för 2021 vid föreningsgalan på Eleda Stadion.
En utmärkelse som betyder mycket för sprinterveteranen Daniella Busk.
– Jättekul och samtidigt förvånande att bli utsedd. Skönt att inte vara en gammal sprinter som man glömt bort utan det finns många som märker att man kämpat lite, säger Daniella Busk, som fyller 29 år i sommar.
Malmö Idrottsföreningars Samorganisations pris till Årets Idrottskvinna i Malmö för 2021 går till Daniella Busk, MAI.
Motivering:
”Daniella Busk belönas för en fin kombination av prestation och bragd. Efter att i åratal ha plågats av skador och långa uppehåll kom hon tillbaka och blev snabbast i Sverige. SM-guldet på 100 meter beskrev hon själv som det största i karriären och det hade hon rätt i.”
För sex år sedan var Daniella Busk med vid EM i Zürich och spåddes en stor sprinterframtid. Nu är Daniella på gång igen mot ett mästerskap. Hon är med i en stafettsatsning med bland annat klubbkompisarna Wilma Rosenquist och Nikki Anderberg som ska utmynna i en start vid EM i München.
– Vi är väl sju ordinarie sprinters som ingår i satsningen. Vi har redan haft några samlingar, senast i Göteborg då även Filippa Sivnert var med. Det är roligt att sprint är lite på gång igen i Malmö, säger Daniella Busk.
Daniella Busk vinner 100-metersfinalen i Borås.
På annandag påsk åker hon med sina klubbkompisar på ett två veckor långt träningsläger i spanska Esteponia.
– Det hade varit roligt att vara med på ett EM individuellt igen men det är tuffa gränser. Vi får se. Framgångarna den senaste tiden har gett mig förhoppningar.
I flera år förmörkades hennes idrott av stressfrakturer och operation. Huvudet ville fortfarande mycket men fötterna ville inte riktigt vara med.
Förrän nu.
– Det var tur att jag fick lite medgång förra året, annars vet jag inte om jag orkat hålla på. Nu är jag där och fajtas igen, och det är på tiden, tycker Daniella Busk.
Stolt SM-vinnare tillsammans med klubbkompisen Wilma Rosenquist med bronsmedalj.
SM-guldet 2021 rankar hon på sitt sätt som sin största prestation.
– SM-guldet 2015 var jättekul, men det kom liksom av bara farten. Det senaste är det verkligen mycket slit bakom, så det känns speciellt. Det är det största, det får jag säga.
Hon har varit på väg att ge upp vid flera tillfällen. Ett fulltidsjobb som revisor tar även mycket kraft.
– PWC är en förstående arbetsgivare. Jag kan styra mycket själv och det fungerar att sticka iväg på läger. Jag har ingenting att jobba några timmar under träningsdagen då jag är iväg. Det stör mig inte alls.
Bästatiden på 100 m är från 2014 och lyder på 11,58. Den har Nikki Anderberg flugit förbi och in på tiobästalistan i Sverige. Men nu har Nikki sina skador att hantera.
Finnkampsseger förra året. Nu är det en stafettsatsning med inriktning på EM i sommar.
– Tidigare hade jag endast Jörgen Becke som tränare. Nu är han mycket i Spanien men är fortfarande är min huvudtränare och lägger väldigt mycket tid på mig. När han är iväg hörs vi minst en gång i veckan och de är han som lägger upp all min träning. Sedan hjälper Alex Tursell mig i Malmö och de unga i hans grupp som Anderberg, Rosenqvist och Sivnert ser till att jag håller farten.
– Jag är den sista kvar från Beckes stora träningsgäng. Det känns som ett bra upplägg det som vi skissat, säger Daniella Busk.
Med sin stora friidrottserfarenhet är hon även aktivas representant i kontakterna med styrelsen tillsammans med Anton Sigurdsson. Det händer mycket på Stadionområdet de kommande åren. Det ska bli ett nytt friidrottsstadion och inomhusarenan Atleticum ska rustas upp.
– Vi fick en dragning på årsmötet av vad som diskuteras och det ökade intresset bland de aktiva. Det är viktigt att Atleticum efter 30 år åter blir en arena som kan ha större tävlingar med sex banor. De måste vi ha sikte på.
Foto: Deca Text&Bild
