Daniella Busk, en av MAI:s mest framgångsrika på senare år, har beslutat sig för att lägga ner den aktiva karriären. Mästerskapslöpare för Sverige, landslagskapten, stafettankare i MAI, svensk rekordhållare i stafett och trefaldig individuell guldmedaljör i SM-sammanhang där det blivit 32 medaljer totalt sett.
Att sluta tävla har vuxit fram en tid men är ändå ett känslosamt beslut. För drygt en månad sedan gjorde hon sitt sista lopp på friidrottsbanan i Finnkampen.
– Jag är så tacksam för att ha haft friidrotten som min livsstil i nästan tjugo år. Det har inte alltid varit lätt och skadorna har utmanat mig rejält under åren, men oj vad stolt jag är över denna resa, förklarar hon och utvecklar:
– Tack till min fina familj, vänner och min klubb MAI som varit med mig på hela resan och hjälpt mig genom alla motgångar, men även firat alla de fina stunderna tillsammans med mig. Jag är också tacksam över alla fantastiska personer jag lärt känna och för alla magiska platser jag fått uppleva runtom i världen. Nu är jag laddad för att se vad den andra delen av livet har att erbjuda, även om det samtidigt känns vemodigt.
Finnkampen 2022; Sweden 44,42
Julia Henriksson , Daniella Busk , Filippa Sivnert , Moa Hjelmer
För Bloggen ger Daniella sin syn på sina fjorton år i den svenska eliten.
”De senaste veckorna har varit väldigt känslosamma med mycket tårar, men det har samtidigt varit väldigt fint. Det känns såklart jättemärkligt att livet som friidrottare nu är slut med tanke på det varit min vardag så länge. Det kommer nog ta lite tid att landa i en ny vardag med nya rutiner, men det känns också väldigt rätt.
Jag har senaste åren sagt att jag tar en säsong i taget för att känna efter och i somras gjorde jag verkligen allt jag kunde för att leverera så bra resultat som möjligt. Det gick också bra och jag slog bland annat personligt rekord på 100m och var med på EM. På ett sätt är jag så otroligt nöjd, men samtidigt vill man alltid lite mer.
SM 2021: K 100 m Final
1 Daniella Busk 93 Malmö AI 11.59 SB
3 Wilma Rosenquist 01 Malmö AI 11.66
Jag tog en månad efter säsongen för att reflektera, prata med min tränare och känna efter och landade då i att jag känner mig nöjd och att jag inte har motivationen kvar som krävs för att lägga in det arbetet som krävs för att fortsätta ett år till.
Jag började på friidrott för drygt tjugo år sedan, den gången i Heleneholms IF. Min syster Nathalie tränade friidrott och på den vägen började även jag. Jag bytte sedan relativt tidigt till MAI och har varit där sedan dess.
MAI har såklart betytt väldigt mycket för mig och har stöttat mig genom alla dessa år, vilket jag såklart är väldigt tacksam över. Det har varit väldigt fint att vara en del av Sveriges största friidrottsklubb så pass länge och även se alla nya talanger som tillkommit och växt fram i klubben.
Just nu finns det inga planer på framtida uppdrag inom klubben, men vi får se vad som händer i framtiden och självklart kommer jag vara lite funktionär osv åtminstone.
Daniella Busk SM-guld 100 m. Syster Nathalie grattar.
Redan när jag började på friidrottsgymnasiet så gick jag över till att träna med Jörgen Becke. Sedan dess har vi i princip hängt ihop vilket nu är i drygt tio år. Jörgen är såklart en stor del av alla framgångar jag haft, och han är även den som hjälpt mig igenom alla skador och aldrig fått mig att tvivla på mig själv eller min kapacitet under dessa åren.
Jag tror det finns en risk att jag hade slutat betydligt tidigare, om det inte vore för honom. Förutom Jörgen finns det såklart en mängd andra personer som varit med mig hela vägen och jag är så otroligt tacksam för alla dem. Till exempel min familj som nog ibland tycker detta slut är ännu jobbigare än hur jag uppfattar det.
Jag har haft en väldigt lång karriär vilket jag är tacksam över, men den har också utmanat mig på flera sätt. Jag är väldigt glad över att kunnat leverera på relativt hög nivå i många år, men jag har också haft många skadeår som varit tuffa.
Guldtjejer 4×100 m fr v; Josefin Magnusson, Pernilla Tornemark, Daniella Busk, Linnea Killander
Det är rätt otroligt hur mycket jag fått uppleva men något av de häftigaste måste nog ha varit stafett-VM på Bahamas, men det är också svårt att toppa SM-guldet på 100m förra året efter att ha kämpat mig tillbaka efter väldigt många år av skador. Det känns väldigt fint att ha fått varit med på ett gäng av landslagsuppdrag, tagit en sjätte plats på EM med stafettlaget och tre individuella SM-guld.
Nu när det har gått en vecka sedan mitt faktiska beslut så känner jag mig mest tacksam över alla fina personer inom friidrottsvärlden som jag lärt känna och som hört av sig senaste veckan. Jag kommer såklart sakna alla väldigt mycket, men jag vet också att jag kommer träffa de ändå i framtiden.
Nu försöker jag hitta nya träningsrutiner och hoppas kunna tycka det är roligt att springa lite längre i framtiden samtidigt som jag fortsätter jobbet som revisor. Har som mål att springa en halvmaraton nästa år, men just nu är det utmanande med sju km!
Tack för mig!”
Svenskt rekord 4×100 m: fr v, Irene Ekelund, Linnea Killander, Daniella Busk, Pernilla Nilsson,
Daniellas SM-medaljer:
2009: Brons 4×100
2010: Silver 4×200 (inne)
2011: Brons 4×100
2012: Silver 4×200 (inne), guld 4×100, brons 4×400
2013: Guld 4×200 (inne), guld, 4×100, silver 100m, brons 200m
K22 100 meter, Daniella Busk, Malmö AI, Caroline Sandsjoe, IF Göta
2014: Guld 4×200 (inne), guld 4×100, silver 100m, silver 200m
2015: Guld 4×100, silver 4×400, guld 100m, guld 200m
2018: Silver 4×100, silver 100m, silver 200m
2019: Brons 200 (inne), brons 4×100, silver 100m
2020: Guld 4×100, brons 100m, brons 200m
2021: Silver 200 m (inne), guld 4×100, guld 100m
2022: Guld 4×100, silver 100m
Filippa Sivnert 01 Malmö AI,
Daniella Busk
Foto: Deca Text&Bild
