Allt slutade och började i Atleticum.
Det var här som Ida Staafgård avslutade sin gymnastikkarriär med SM-guld och beslutade sig för att följa i mamma och pappas sprinterspår i MAI.
– Jo, så var det. Jag tog mina SM-guld i gymnastik här i Atleticum. Efter det så slutade jag.
Det tog alltså lite tid innan Atleticum blev riktigt hemmaplan för träningen för Ida. I många år var det GK Motus-Salto som gällde.
Varför hamnade du inom gymnastiken?
– Det var väl främst för att grannen tränade gymnastik och de upptäckte väl att jag snappade upp det hon gjorde väldigt enkelt. Pappa försökte få mig åka skridskor men det tyckte jag inte var kul så jag fick börja på barngymnastik när jag var tre år och blev ganska snabbt därefter uppflyttad till artistisk gymnastik när jag var fyra. Sedan började jag träna friidrott någon gång i veckan när jag var 15 och övergick helt och hållet till friidrotten när jag började gymnasiet.
Det var laddat i Atleticum när hon tackade för sig som gymnast i juni 2019 och vann fristående, bom och hopp. En hemtam hall för friidrottaren Ida.
Denna sommarlördag i augusti 2023 är det lugnare. Det är några timmar kvar till starten i GP-tävlingarna på Malmö stadion. Hon avslutar galan med 200 m och Bloggen undrar vilken distans det ska bli i framtiden.
– Mamma vill jag ska springa 400 m. Hon ångrar att hon inte gjorde det, säger Ida och skrattar.
Enligt föräldrarna är Ida mer lik pappa i inställningen.
– Jag, så är det nog. Men jag har mammas envishet.
Bloggen bad föräldrarna Maria Staafgård och Thomas Leandersson – båda mästerskapslöpare för Sverige och flerfaldigt svenska mästare för MAI – att berätta lite om dottern.
Här är deras funderingar:
”Ida har haft lite utmaningar att gå från gymnastiken till friidrotten, hon var lite för snabb för sitt eget bästa, det gick lite snabbare än vad kroppen var redo för med skador som följd. Men nu verkar kroppen vara bättre förberedd och tillsammans med lite mer anpassad träning får vi hoppas att hon ska få fortsätta att utvecklas.
Ida är kanske mer lik mamma vad gäller vilken gren i framtiden som kan tänkas passa bäst, kanske lite mer uthållighet mot 200-400 än vad hennes pappa hade.
Idas styrkor är förmågan att övervinna svårigheter. Ger inte upp i första taget när hon vill något.
Gympan – hon skulle göra ett senior-SM och trots en tråkig miljö att träna i körde hon klart det året för att hon bestämt sig. Lätt för att anpassa sig men tydlig med vad hon tycker när det behövs.
Målmedveten – gör vad som krävs för att nå så långt hon kan. Långsiktig plan i mycket – både inom idrotten och i skolan. Men pratar inte vitt och brett om det – håller ofta mål inom sig själv och kan berätta om dem efteråt.
Träningsvilja – även dagar då det är tungt.
Lik Thomas i inställning på löparbanan – tävla är kul. Envishet från mamma.”
Så uppfattas alltså Idas idrott hemma i Limhamn. Men Maria och Thomas aktar sig för att blanda sig i friidrotten.
– Det blir inte så mycket. Men dom är där när jag behöver det.
Hjälper alltid till som funktionärer som idag. Vill stödja klubben, säger Ida.
Om några månader fyller Ida 20 år och för närvarande har hon lagt studierna åt sidan, jobbar halvtid och har verkligen beslutat sig för att ge friidrotten en rejäl chans.
– Det går ganska bra just nu med idrotten. Jag jobbar i butik, halvtid ungefär. Kände att jag inte var redo för vidare studier. Jag är lite osäker om fortsatta studier. Har inte sökt in till något till hösten. Kanske det blir så att jag pluggar till våren, säger Ida.
På SM tidigare i sommar blev det första seniormedaljen, brons på 100 m bakom landslagslöparna och klubbkompisarna Julia Henriksson och Filippa Sivnert.
Ett genombrott.
– Jo, det kan man säga. Jag har aldrig tagit en seniormedalj tidigare, i friidrott det vill säga. Väldigt kul.
Landslagssamlingar har det redan blivit i stafett. MAI har ju ett kanonlag med egna löpare.
– Kul att ha stafetten. Större möjlighet att komma med i landslaget. Kul att vi är så starka i klubben också. Det ger lite mer erfarenhet. Men jag vet inte vilken distans jag satsar på framöver. Jag försöker bara bli så bra jag kan bli.
– Detta är min fjärde säsong som friidrottare. 2019 blev det allvar när jag började på gymnasiet. Jag ville satsa på friidrotten. Gymnastik en väldigt speciell sport. Sedan blev jag skadad hela säsongen 2020. Men jag har lärt mig. Jag är van vid att träna även om friidrott och gymnastik är två olika träningsformer. Det har vi lite försökt jobba med, långsamt vänja kroppen vid sprinterträningen. Så man kan vara hel.
Det blir fortsatt Malmö helt och hållet i vinter.
– Inga konstigheter. Jag fortsätter med Alex Tursell som tränare. Sedan har jag Filippa, Nikki och Wilma i den dagliga gruppen. Ett väldigt bra gäng.
Tidigare i år blev det start i U23-EM i Esbo och Ida har fått smak på att tävla internationellt på mästerskap.
– Innan dess var jag med i någon landskamp. Jag hoppas på mer.
Till helgen blir det JSM i Helsingborg fredag-söndag. Start på 100 m och 200 m.
– Efter det blir det nog bara stafett-SM.
Inte Finnkampen?
– Ja, man vet ju aldrig…
Ida Staafgård
Familj: Jag har två storebrorsor Oskar och Filip som är åtta och fem år äldre.
Bor: I Malmö och har gjort i hela mitt liv.
Studier: Studerar inte just nu utan har jobbat sen jag tog studenten.
Jobb: Jobbar på Biltema på Svågertorp i Malmö
Främsta meriter: SM-brons på 100m, Stafett-SM guld 4x100m, U23EM–stafett.
Utanför friidrotten: När jag inte tränar och inte jobbar så träffar jag vänner och umgås med min familj, tycker om att läsa och ta det lugnt också.
JSM: 100 fredag, 200 försök lördag och 200 final söndag
Foto: Deca Text&Bild samt privat.
