Wictor Petersson hade stora förhoppningar inför 2022. Han ville etablera sig som mästerskapsdeltagare – men kroppen ville annat. Det lutade mer åt en förlorad säsong.
– Det blev ganska mycket stolpe ut, säger Wictor när Bloggen träffar honom i Atleticum en ruggig septemberdag.
– Utifrån kanske man kan betrakta det som ett missat år. Men jag har blivit starkare på många sätt. Jag har haft en ganska bra karriär tidigare och ett sådant här år ger perspektiv på saker och ting. Jag har inte behövt grubbla och tänka tidigare. Under året har jag inte alltid haft så skoj. Jag har fått testa min disciplin.
Wictor Petersson i kula brukar tillhöra namnen i mästerskapstrupperna som förbundskaptenen Kajsa Bergqvist tar ut.
Så det blev en tidig uttagning och ett inne-VM i Belgrad under innesäsongen.
– Jag gjorde 20,73 i en tävling i Malmö kort före VM. Men jag hade svårt att hantera ringen i Belgrad och jag kom bara tolva där. Jag var okej i kroppen men inte riktigt toppad.
Det blev som brukligt en träningsresa till USA under våren men säsongen tog inte fart. Skadeproblemen dök upp i stället.
– Skadan kom i maj. Jag gjorde en tävling i USA som inte alls gick bra. Två dagar senare kom smärtorna. Jag kunde inte ta i. Det handlade om någonting med höftböjarna. Röntgen gav ingenting. En överbelastning på något vis.
I nästan ett halvår har sedan problemen funnits där från och till.
– Jag är hel från skadan fast jag kan känna av punkten i höftböjaren ibland, men det är smärtfritt. Det kan jag hantera och det hindrar mig inte. Jag kan köra all träning jag vill.
Annat var det i somras då han gjorde några försök att bli en mästerskapsdeltagare vid EM i München.
– I somras var jag väl 70 procent. Jag försökte på SM. Jag ville köra. Ville till München. Men allting tog för lång tid, jag var inte där.
Tävlade Göteborgs GP och så SM där jag blev trea. Tänkte, ska jag kämpa för 20 meter i Finnkampen? Slutligen bestämde jag mig, nej, det blir ingenting.
Wictor hamnade med sina tankar framför teven istället när utomhussäsongen avslutades.
Vad blev fel? Ville han för mycket?
– Jag vet faktiskt inte. Innan jag åkte till USA hade jag ett jättebra läger i Montenegro med SOK-folket. Men det var ju en överbelastningsskada, så det kan ju ligga åt det hållet. Dessutom hade jag ökat tävlandet med en massa resor. Det hände så mycket saker som kom ganska snabbt. Överbelastning händer inte på en dag.
Wictor talar mycket om stolpe ut men att också 2022 inneburit en hel del förbättringar för honom som kulstötare.
– Jag har tränat på bra. Träningsresultaten är inte sämre det här året även om det inte blivit så många tävlingar. Jag har utvecklat saker tekniskt och blivit starkare. Jag har hunnit komplettera med annat kan man säga.
Han jobbar vidare med Staffan Jönsson i Malmö. Wictor bor på Lorensborg fem minuters gångväg från Stadionområdet i ett område där han känner sig hemma. När Wictor kör på egen hand finns ofta Staffan med i hörlurarna och via bilder i mobiltelefonen.
– Vi började med det under covidperioden och det fungerar väldigt bra. Det innebär att Staffan inte behöver vara med varje gång jag tränar, han har ju sitt jobb. Jag kör nio pass under veckan och har helgen ledigt.
Satsningen som kulstötare på heltid fortsätter för Wictor som fyller 25 i maj och kanske inte ska betraktas som talang längre efter VM- och OS-starter och bästaresultatet 21,15.
– Jag har ett jobb och vill jobba vidare med det men kan inte det riktigt. Det är tråkigt naturligtvis. Men jag har fått en stor känsla av uppskattning för sporten när jag tvingats vara utanför. Jäkligt tråkigt sitta hemma när det är VM, EM, Finnkampen. Jag vill ju vara där och tävla. Polarna är där.
– I april började jag med en mental tränare, innan skadeproblemen kom. Det har varit skönt att ha.
Det är nu elva år sedan han följde med storasyster Marinda till Stadionområdet och blev kvar inom friidrotten i MAI.
– Marinda tränade slägga med Stellan Kjellander i gymnastiet och jag hängde på. Stötte lite kula som verkade kul. Stellan sa till Staffan: Kom och kolla. Och på den vägen är det.
Det blir en del ändringar inför 2023 men motivationen är det inget fel på.
– Jag kör fortfarande på heltid men vi ska ändra på upplägget ganska mycket. Det blir inte så mycket läger. Jag ska bara köra på en simpel väg. Inte så mycket klödd.
Just det, klödd. Wictor är ju uppvuxen i Göingetrakten. Inget klydd där inte.
– Jag ska köra från grunden igen. Det är rätt så skönt att bara vara hemma och göra jobbet. Jag är väldigt motiverad och hoppas göra ett riktigt bra år. Det blir inget USA, inte mycket läger över huvud taget. Mycket Malmö. Den lilla världen, den är inte så dum.
2023 finns ett inne-EM Istanbul i början av mars och ett ute-VM i Budapest i augusti.
Mästerskapstankarna finns där men Wictor är medveten om att resultatnivån måste upp igen för att ifrågakomma i mästerskapstrupperna.
– Sport är brutalt men också ärligt, konstaterar han.
