Hon är den aktiva friidrottsdelen av den omtalade idrottsfamiljen Svensson, Hansson och Elm.
18-åriga Ebba Elm är en av MAI:s mest aktiva i lagsammanhang. Guldmedaljör senast på stafett-SM, en given pusselbit när MAI ska vara med i lag-SM-finalerna senare i juni. Själv satsar hon mest på långa häcken och har nyss klarat kvaltiden.
– Superkul att vi lyckades ta hem ett guld tillsammans. Vi tog guld för tre år sedan, sen blev det silver förra året, så väldigt kul att få ta tillbaka guldet igen, säger Ebba till Bloggen.
Guldlaget som vann flickor 19, 4×100 meter: Maya Lilja, Binta Jammeh, Ebba Elm, Ellinor Wennolf. Ett gäng med mycket talang i sig.
Maya Lilja, Ellinor Wennolf, Binta Jammeh, Ebba Elm
– Det var en väldigt rolig start på kommande säsong. Just nu satsar jag främst på 400 häck, men springer även lite 400 och 200 då och då. Min plan framöver är såklart att fortsätta satsa så länge det bara går och utvecklas och bli bättre hela tiden. Jag skulle tro att häcken är den gren jag kommer att landa i till slut, det är den jag känner är roligast, just för att det finns så mycket att utveckla.
Det formella SM-kvalet är redan gjort. I söndags blev det blev 1.02,08 i Göteborg. Personligt rekord med över en sekund.
– Jag har haft en bra känsla på träningarna ända från att vi var i Cypern, jag ville inte förvänta mig något tidsmässigt så jag försökte fokusera på att göra det jag skulle. Jag kände mig stark sista häckarna vilket var kul. Sedan när jag fick se tiden så blev jag väldigt överraskad och glad. Hoppas på att det går att springa ännu snabbare fortsatt i sommar, säger Ebba.
Ebba Elm i häcktagen i Atleticum.
Under hela sin uppväxt har Ebba levt kring idrotten och inte minst friidrotten. Mamma Linda hette Hansson när hon hamnade i Malmö som sprinter och blev svensk mästarinna på 200 meter bland annat. Linda var lovande i juniorlandslaget i fotboll, men fick inte av dåvarande förbundskaptenen Pia Sundhage bryta ett landslagsuppdrag lite tidigare för att hinna vara med på stafett-SM.
Då slutade Linda med fotbollen, en idrott där hennes pappa Janne Hansson varit allsvensk tränare, morbror Tommy Svensson blivit känd som VM-spelare legendarisk förbundskapten och grävt guld i USA 1994, samt morfar Stig Svensson byggt upp svenska mästarföreningen Östers IF, i många år antagonist till Malmöhövdingen Eric Perssons MFF. Men då talar vi 1960-tal…
Det är med den bakgrunden som Ebba levt i alla år och snart kommer Ebba att finnas mitt i att fotbollssnack igen när fotbollslandslaget återvänder till VM-spel i USA efter 32 år.
Nu när Ebba börjar stå på egna friidrottsben på allvar, så finns mamma Linda i tränarleden och pappa Daniel Elm (inget med Kalmars fotbollssläkt att göra) tagit steget in i MAI:s styrelse.
– Först och främst så känner jag väldigt positivt inför min starka idrottsfamilj och släkt. Både mamma och pappa har hållit på med elitidrottar på olika håll, mamma genom friidrotten och pappa genom gymnastiken.
– Vi är som sagt en stor släkt med många kusiner som ligger varandra nära åldrarna, vilket har gjort att släktträffar som till exempel jul och midsommar alltid varit något jag sett fram emot. Däremot har det spelats mest fotboll och lekts väldigt mycket bollen i burken, vi brukade inte jätteofta köra friidrott…
– Fotbollen är ju den sport som är betydligt starkast i släkten, däremot så har både mamma och mormor Christina utövat friidrott, precis som jag!
Agnes, Linda och Ebba i idrottssnack
Även om tunga idrottshistoriska vingar finns kring Ebba, så ser hon inte idrottsarvet som jobbigt.
– Trots att det är ett tungt arv jag bär med mig så ser jag nästan bara det som en fördel. Många skulle nog känna att det skulle bidra till ännu större press men jag upplever snarare att det bara är till hjälp för mig. Att ständigt ha personer runt omkring som stöttar och är intresserade är verkligen jättekul!
– Det händer ofta att när jag har sprungit så innan jag själv knappt vet hur det har gått så har jag fått flera sms av mormor och morfar och andra släktingar som vill gratulera. Jag är också otroligt tacksam för mycket mormor och morfar stöttar mig, de kommer ofta till tävlingar och vill alltid veta hur det har gått.
Det har även hemma vid köksbordet varit mycket idrottssnack med syskonen engagerade, inte minst inom fotbollen. Lillasyster Agnes jobbar sig fram i åldersklasserna inom MFF och nu kan de hjälpa varandra flitigt igen på samma skola – på Stadionområdet förstås.
– Till hösten börjar även Agnes på idrottsgymnasiet. Det var två år sen vi gick på samma skola senast, då gick vi på idrottsgrundskolan tillsammans. Nu två senare har vi båda tagit ett kliv upp till Malmö Idrottsgymnasium, vilket är superkul. Jag och Agnes har även otroligt mycket stöttning av varandra, då vi befinner oss i liknande situationer men i två helt olika sporter.
– Vi tränar båda nästan varje dag och kan därför stötta varandra mycket när det känns tufft. Min storebror Hampus spelade länge fotboll i LB07, men på grund av 15 månader i lumpen så tog han en paus. Nu studerar han i Lund och har därför börjat spela igen för FC Helsingkrona. Även han är en stor stöttning för mig.
Agnes och Ebba
Kan det inte bli för mycket idrott?
– Vad det gäller mängden idrott i mitt liv så kan det såklart ibland kännas som att det blir lite mycket, men för det mesta är det bara roligt. Eftersom att både jag och mamma sysslar mest med friidrott så blir det en del friidrottssnack vid matbordet, men eftersom att pappa är ett stort djurgårdsfan så blir det en del fotboll och hockey också. Är det match vid 19 så måste man alltid ta beslut innan om vi ska äta innan eller efter matchen. Detsamma gäller hos mormor och morfar, kanske till och med lite mer där.
Ebba i friidrottsfunderingar
Mamma Linda har alltid funnits med i bakgrunden under Ebbas friidrottare.
– Jag började på friidrott när jag var fem år gammal, då hade jag min mamma som tränare. I början handlade det mest om att ha kul och vi körde alla olika grenar. Med åren blev det mer och mer sprint fokuserat och gruppen blev större. Det var en stor trygghet att få ha min mamma som tränare under så många år, säger Ebba.
– I samband med att jag började på Malmö Idrottsgymnasium så kände jag att det var dags för något nytt för att kunna ta ytterligare steg in i min satsning. Därför bestämde jag mig för att börja träna med David Vendel. Jag tycker det fungerar väldigt bra och jag ser alltid fram emot träningarna. Däremot så är vi väldigt få tjejer, vilket såklart hade varit kul om vi var fler. Extra roligt är det nu när vi är nära in på säsongen och kör mycket lång häck. Häckpassen är ofta ganska tuffa, men fortfarande bland de roligaste. Mamma finns fortfarande med lite i bilden då hon fortfarande är aktiv som tränare och ofta följer med till tävlingar och tränar sin egen grupp samtidigt som vi tränar ofta.
Ebba Elm drar igång
SM-guld i ungdomsstafetten och 400-löpare i seniorernas DMR-lag på Sollentunavallen. En bra start på utesäsongen 2026.
Ebba ser förhoppningsfullt på framtiden.
– Kommande säsong hoppas jag på att kunna kvala till senior-SM, även att kunna ta medalj på JSM. Det skulle även vara väldigt roligt att få vara med på nordiska juniorlandskampen!
Arkivfoto: Bildbyrån och Deca Text&Bild.
X X X
I Åbo avgjordes under den soliga onsdagen Paavo Nurmi Games. MAI:s Fanny Roos, som har stött 19,45 hittills i år, nådde inte riktigt 19 meter den här kvällen. Hon slutade fyra på 18.97 i kultävlingen där amerikanskan Chase Jackson stötte längst av alla, 20.66.
Det blev bara tre kast för Malmöbaserade Daniel Ståhl i diskus. Han hade en känning i ljumsken och avslutade sin tävling efter tredje omgången, som en säkerhetsåtgärd. Hans längsta kast kom i den andra omgången och mätte 67,40. Det gav honom en andraplats bakom slovenen Kristjan Ceh som kastade 69.13.
