Sprintern Filippa Sivnert avslutar sin karriär endast 25 år gammal. Och detta efter en säsong där hon slagit personlig rekord på specialdistansen 60 meter och vunnit stafettguld för MAI så sent som i våras på 4×100 meter. Men beslutet har sakta men säkert vuxit fram.
– Beslutet att avsluta min elitkarriär grundar sig i flera faktorer. Jag har hållit på med friidrott sedan jag var tolv år och alltid älskat livet det inneburit, säger Filippa till Bloggen.
– Men trots att jag befunnit mig på en mycket bra plats rent tränings- och prestationsmässigt, har jag på sistone känt att friidrotten inte längre är lika given att prioritera.
Vinnare på JSM på Heden 2023
Filippa har precis tagit civilingenjörsexamen i industriell ekonomi från LTH och levt något av ett dubbelliv i sex år, som hon kallar det.
– Att vara elitidrottare betyder till viss del att leva i en bubbla och följa en tydlig rutin. Det är något som krävs för att alltid dyka upp och göra jobbet, och jag har verkligen trivts med det. Men jag tror det är viktigt att med jämna mellanrum stanna upp och göra aktiva val, så att man inte fastnar i ett sådant hjul utan istället styr livet dit det känns mest spännande just nu. Över en period har det vuxit fram att den andra delen av mitt liv, den civila karriären, känts mer spännande och okänd.
Det har varit en hel del skador som kantat karriären. Har det varit jobbigt med alla skadeår?
– Det har självklart varit tufft att vara skadad emellanåt, och det jobbigaste är nog att vara lite halvskadad så att man kan men ändå inte kan köra på. Men att dra på sig skador är en självklar del av att vara idrottare, det vet vi alla. Trots att jag haft en del skador under min karriär ser jag inte tillbaka på den som skadedrabbad, och det är inte det som gör att jag väljer att avsluta min karriär. Jag har varit noga med att lyssna på kroppen, fått bra hjälp längs vägen och kunnat navigera skadorna på ett sätt.
Filippa springer ärevarv vid Finnkampen 2023 tillsammans med Julia Henriksson och Ida Staafgård.
Utbildningen är klar. Stockholm nästa. Varför?
– Jag är född och uppvuxen i södra Sverige, och Stockholm har alltid varit lockade. Både som ny stad att utforska och som centrum för många av jobben jag är intresserad av efter utbildningen. Jag kommer själv börja jobba där som managementkonsult på McKinsey & Company i oktober, och min pojkvän Cesar har bott i Stockholm sedan ett år tillbaka. Vi träffades i gymnasiet och har varit tillsammans i åtta och ett halvt år. Det blir Södermalm för mig till att börja med.
Kan det bli aktuellt att börja tävla igen?
– Man ska aldrig säga aldrig, så visst kan jag komma att stanna upp igen och känna efter vad jag faktiskt vill, mitt i den nya bubblan och rutinen. Ångrar jag mig och vill börja om får jag ta det då, men just nu är dörren stängd.
SM-guldet på 60 meter vid inne-SM i Växjö 2020.
Inne-SM i Växjö 2020. Då tog du ett överraskande guld på 60 meter. Är det höjdpunkten i din karriär?
– SM-guldet 2020 är verkligen en av höjdpunkterna i min karriär, men ärligt talat kom det som en överraskning då det inte var något jag hade gått och drömt om, säger Filippa.
– Åren efteråt var jobbiga, mycket trevande och resultat som stod och stampade. Så när jag till slut lyckades samla ihop mig och börja prestera igen kändes det stort. Jag hade tvivlat på mig själv länge och ville bara få känna mig snabb igen. Och när jag sen tog brons i ett riktigt vasst startfält på ISM 2022 blev jag så stolt. Det är nog en av mina absoluta karriärhöjdpunkter.
Men ett annat betydelsefullt år är faktiskt det senaste året 2026 och den säsongen.
– Att i år, efter att ha haft samma pb på 60 meter sedan SM-guldet 2020, slå det rejält och dessutom gå under 7,30 kändes länge omöjligt. Att få lyckas med det ihop med tränarna Niklas Fernström och Max Hrejla är jag enormt tacksam och stolt över. Det glömmer jag inte i första hand.
Stafettväxling vid EM i München 2022 med MAI-kompisen Daniella Busk.
Du har representerar landslaget massor av gånger. 4×100 meter på EM i München 2022 bland annat. Minnen?
– Liknande mitt SM-brons på 60 meter 2022 fortsatte utomhussäsongen bra trots skadebekymmer. Jag slog personbästa med tre tiondelar och tog helt oväntat SM-brons även på 100 m. Det kändes extra bra eftersom jag hört att jag ”bara” var en 60-meterslöpare, så att lyckas på 100 meter blev en verklig bedrift för mig. Att sedan bli uttagen till EM 2022 var min absoluta höjdpunkt i landslagssammanhang.
Fast det är inte bara själva tävlandet på löparbanan som har varit betydelsefullt.
– Utöver själva tävlingarna är höjdpunkterna framför allt tiden utanför banan — alla gånger jag fått representera Sverige och lära känna andra idrottare. Att se att det finns mer till människorna än prestationerna man ser på tv. Det är de relationerna som gjort friidrotten rolig, och som jag bär med mig än idag efter karriären.
Filippa som vinnare vid stafett-SM tidigare i år.
MAI sen våren 2019. Vad har varit roligast? Vad betyder MAI för dig? Alltid känt dig hemma?
– Jag bytte till MAI 2019 efter att ha tränat friidrott i IK Finish sedan 2013. Mot slutet av min tid i Vellinge fanns det inte längre någon riktig huvudtränare, och jag körde ofta mina pass själv. Det roligaste har därför varit att komma till en plats i MAI där man känner sig hemma och trygg.
– Jag har alltid trivts i MAI och på Atleticum, och uppskattat stämningen där. MAI har betytt mycket och betyder fortfarande mycket för mig på grund av den familjära känsla som finns, där man känner alla och känner sig uppskattad.
Wilma och Filippa vid juniormästerskap i Tallin 2021
– Att tillhöra en grupp där man känner ett sammanhang och alla vill varandra väl har varit oerhört roligt. Det har blivit lite som en andra familj. Oavsett om det gäller träningar, träningsläger, tävlingar eller landslagsuppdrag har det roligaste varit att få dela det med de här personerna och ha kul längs vägen.
En MAI-kompis har Filippa haft mycket roligt tillsammans med under tävlingarna. Wilma Rosenquist har varit rumskompis många gånger.
– Det är en blandning av både stora ögonblick och mer vardagliga. Några minnen är korta men starka, som ett SM-guld eller ett lopp där allt bara klaffade. Men lika mycket minns jag alla roliga kvällar där jag delat rum med Wilma Rosenquist runt om i Sverige och Europa, och de tunga passen vi i träningsgruppen tagit oss igenom tillsammans, om och om igen.
Filippa hoppar upp i famnen på Wilma efter SM-medalj 2022
Vilken ledare/tränare varit mest betydelsefull?
– Alla ledare och tränare jag haft genom min karriär har på olika sätt bidragit till min utveckling. Två perioder vill jag dock särskilt lyfta fram.
– Den första är Alexander Tursell, min första tränare i MAI. Han introducerade mig till strukturerad träning på riktigt och lade grunden för mina första stora resultat i karriären, bland annat SM-guld och landslagsdebut. Han var också ett viktigt stöd under de tidiga åren i satsningen, och har format mig till den idrottare jag är.
– Den andra är Niklas Fernström och Max Hrelja, som varit mina tränare sedan 2025. Deras kunskap, energi och engagemang för min löpning har haft stor betydelse för min utveckling, och jag är övertygad om att jag inte kunnat vara på en bättre plats för att fortsätta växa som löpare.
Filippa vid NM i Köpenhamn i våras.
Du lämnar MAI 2026 – är klubben på rätt väg, tycker du?
– MAI som organisation tror jag går åt rätt håll. Professionaliseringen fortsätter med den nya klubbchefen och fler anställningar till fler roller för att möta de behov en större förening har.
Foto: Deca Text&Bild samt privat.
