Malmös många friidrottsentusiaster tog ett sista farväl av MAI:s legendariske ledare Lasse Johnsson. Det var fullsatt i Limhamns kyrka vid begravningsgudstjänsten och drygt 200 vänner vandrade slutligen fram till kistan för ett personligt avskedstagande i den vackert julpyntade kyrkan.
Det blev lite tårar och många tankar i bänkraderna från gamla aktiva och klubbkompisar under prästen Mikael Göths ceremoni.
Träffande nog inleddes gudstjänsten med Frank Sinatras mäktiga ”My Way” i högtalarna, en favoritartist hos Lasse. Och nog var det så att Lasse gjorde mycket ”My Way” för MAI:s bästa. Även Dean Martin spelades med smekande hiten ”Everybody loves somebody”, en annan artistfavorit som så väl beskriver den livsgärning i MAI som Lasse hann med. Han hjälpte till överallt, stöttade och uppmuntrade där han kunde med sitt stora MAI-hjärta. ”We´ll meet again” med Vera Lynn avslutade den stämningsfulla gudstjänsten. För alla väntar i så fall ett gott snack.
I god Lasse Johnsson-anda bjöds sedan in till en minnesstund på Clarion Malmö Live Hotel där MAI:s ordförande Fredrik Wennolf stod för välkomstorden. Friidrottsförbundets ordförande Johan Storåkers hyllade Lasse för hans engagemang för svensk friidrott i sitt tal på storbilds-tv.
Anders Nord tackade den varma person som plötsligt blev hans pappa i slutet av tonåren när mamma Alice träffade Lasse, och naturligtvis värvades Anders snabbt till MAI-funktionär och en 40-årig vänskap med en och annan irish coffe i vuxen ålder. Det gillade Lasse att runda av en god samvaro med.
Det var många som var berörda av stunden.
– En sak flera av gästerna sa att de återsåg så många gamla vänner och bekanta igen efter väldigt många år sen sist så det blev verkligen en promenad längs minnenas allé och så mycket i Lasses anda, säger Anders till Bloggen.
Mellan varven passande skånska sångtolkningar av Lasse-favoriter framförda av Erik Ekström alltmedan bildspelet snurrade på skärmarna från Lasses innehållsrika idrottsliv som MAI-are. Lasse hann med en hel del.
Det var många som var överens om att ”något fattas mig” nu i det fortsatta livet som MAI-are. Lasse Johnsson gjorde ett starkt intryck på alla han träffade runt om i Friidrottssverige och i det dagliga arbetet i hallen i Atleticum syntes Lasse långt upp i åren. Inte minst när det på våren skulle packas grejer till skötebarnet ungdomstävlingen Knatteknatet och nästan allt annat stannade av för några dagar. Ja, träna gick bra. Men Lasses tävling kändes viktig och i många år hade Lasse ett finger med i allt.
Daniel Wessfeldt erkände att han nog inte hade blivit en friidrottsagent med världen som arbetsfält om han inte träffat ledaren Lasse i Löpargången i gamla Malmö stadion i de tidiga skolåren, och inspirerat på sitt oefterhärmliga sätt.
Lennart Bengtsson blev en av klubbchef-Lasses första stora värvningar på sponsorsidan när friidrottstävlingarna började växa fram på nytt i MAI och utmynnade i de stora galorna på Stadion. Lennart talade målande om hur man inte kunde värja sig för Lasses övertalningsförmåga i olika sammanhang, allt för MAI:s bästa naturligtvis.
Två varma tillställningar och hyllningar under en regnruskig fredageftermiddag i Malmö. I bästa Lasse Johnsson-anda även om han själv nog tyckt att det blev för långt och för mycket. Lasse ville själv inte stå i centrum.
Men det var ju en omfattande drygt 60-årig livsgärning i klubbens anda som rundades av. Och det är så många som påverkats genom åren och som från olika delar av Sverige åkt till Malmö och ville ta ett sista farväl tillsammans med andra i MAI-familjen.
Hej då, Lasse!
Foto: Thomas Leandersson och privat.
