Filippa Sivnert fick sin chans att i det svenska stafettlaget på 4×100 m, och finalplatsen var inte långt borta.
Sverige blev tionde lag med tiden 44,10 – 35 hundradelar från åttonde lag och sista finaltid.
– Vi visste det skulle bli tufft men det var en häftig upplevelse, säger Filippa.
– Stafetten var överlag bra genomförd. Blöta och värmde lite tyngre banor gör att tiderna inte blir lika snabba som vi hoppats. Växlingarna fungerar bra, men pinnen håller inte alltid högsta fart. Så där finns förbättringspotentialer, menar hon
Filippa sprang tredje sträckan, sista kurvan, och tog över stafettpinnen från klubbkompisen i MAI, Daniella Busk.
– Kurva och 200 m springer jag inte så ofta men jag kände mig bekväm ändå.
Daniella Busk var både nöjd och inte nöjd.
– Växeln till Filippa blev kanske lite lång. Men det kändes ändå bra. Vi ville ju ha så långa växlingar som möjligt. Vi hade nog kunnat ta lite mer där, men inte mycket.
Laget bestod av Julia Henriksson, Daniella Busk, Filippa Sivnert och Elvira Tanderud. Tanken var från början att Lisa Lilja skulle springa tredjesträckan, men hon kände sig sliten efter de två loppen på 200 m på torsdagen och reserven Filippa Sivnert fick hoppa in och göra mästerskapsdebut.
Julia Henriksson och Lisa Lilja, Elvira Tanderud, Daniella Busk, Filippa Sivnert
Även Julia Henriksson sprang 200 m, men eftersom hon, till skillnad från Lisa, inte gick vidare till semifinal har hon ett lopp mindre i benen och känner sig fräsch nog att springa i stafettlaget.
– Vi har träffats en del under året och lärt känna varandra och varandras olika sidor. Och vi har tränat mycket stafett och vi känner och säkrare på växlingarna. Vi har jagat svenska rekordet hela året och haft lite stolpe ut. Nu blev det ändringar i laget i sista stund också, säger Daniella Busk.
Helsingborgs Julia Henriksson fick en bra start och växlade tryggt över till Daniella Busk. Daniella sprang fint under sin sträcka och växlingen till Filippa Sivnert var lång men mycket bra. Växlingen till Elvira Tanderud gick bra och Elvira tog in Sverige på en fin femteplats på tiden 44,10, en tid i paritet med lagets årsbästa.
Lite tur hade laget eftersom Danmark gjorde en dålig sista växling och Sverige kom en placering högre upp än de förmodligen hade fått annars.
Om det skulle räcka eller inte var däremot inte klart förrän det andra försöksheatet hade sprungits.
Tyvärr sprang Nederländerna på 43,75 och tog sig till final på bättre tid än Sverige och därmed var EM-äventyret över för stafettlaget.
Foto: Deca Text&Bild.
