25 maj, Halle, Tyskland
Andra svenska rekordet på tre dagar. 72,20 i Estland följdes upp med 73,31 i tyska Halle. Det öppnade upp före både EM och OS under sommaren för MAI:s släggkastare.
ETT ÖGONBLICK
THEA LÖFMAN
Tankar kring rekorden?
– Jag åkte från Estland och trodde att jag nog hade varit med om säsongens höjdpunkt. Rekordet där kändes så stort för mig. I Halle skulle jag först inte vara med i A-gruppen för att mitt nya personbästa inte var inlagt. Så tanken var att jag skulle köra i B-gruppen. Men efter lite diskussioner om vad som var bäst för mig rankingmässigt fick jag vara med i A-gruppen. Och det tackar vi för i efterhand.
– Jag kände mig ganska trött och var så nöjd med min insats i Estland att jag var lite orolig för att jag kanske inte skulle kunna ladda om så tätt inpå. Men när Rebecka Hallerth i sista omgången tog mitt två dagar gamla rekord hände något med mig som jag typ inte kan förklara. Jag har aldrig känt så mycket kraft i kroppen som då. Jag var rädd för att jag inte skulle hantera tankarna och rädd att det skulle förstöra för mitt försök att ta tillbaka rekordet, men jag bestämde mig för att ge mig själv den chansen. Tänkte bara att jag förtjänade att inte förstöra för mig själv och vad jag skulle göra. Sen från kastet minns jag ingenting.
Hur påverkade rekordstarten sommarsäsongen?
– Den här sommaren har bara påverkat mig positivt och jag är redan så taggad på att kasta långt nästa år. Ingenting av det som hände i år hade jag räknat med, men jag fick verkligen känna på vad man kan få uppleva och det ger mig den största motivationen.
EM – 26:a i kvalet
– EM var mitt första stora seniormästerskap så jag har valt att vara lite snäll mot mig själv. Direkt efter var jag såklart jättebesviken. Prestationen var inte bra, men med tanke på att allt hade gått så snabbt veckorna innan kände jag nog att jag inte var riktigt redo. Kroppen var redo, men huvudet var inte riktigt med på hur jag skulle känna i ett EM-kval på en stor arena. Nerverna tog över helt och då hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera det.
OS – 18:e i kvalet
– OS däremot är jag jättenöjd med. Det är klart att jag gärna hade kastat svenskt rekord där och gått till final men jag trodde ju inte ens att jag skulle vara med på OS i Paris bara några månader tidigare. Det kändes så stort att få gå ut på arenan inför 80 000 människor. Jag skulle vilja göra om det tusen gånger om jag kunde. Min tränare Stellan Kjellander satt längst ner på läktaren och jag minns att jag kände så otroligt mycket stolthet över att vi faktiskt hade tagit oss dit.
Hur är träningsläget för tillfället?
– Vi har precis börjat träna igen efter lite vila. Vissa år har jag upplevt att det är lite svårt att komma tillbaka efter några veckor utan träning, något som jag faktiskt inte har känt i år. Jag vill bli så mycket starkare och bättre tekniskt så det känns bara skönt att vara igång.
– Just nu läser jag naturvetenskapligt basår, mest för att få lite mer betänketid kring vad jag vill göra sen. Jag läser det på distans och kan lägga upp dagarna lite som jag vill vilket passar bra med träningen. Jag prioriterar att få träna med Stellan på dagtid först och i att i vinter/vår kunna åka på läger utan att missa något. Så får vi se vad det blir efter det.
Blir det vikt inomhus?
– Jag tror inte att jag kommer köra någon vikt i vinter, i alla fall inte träna det. Ibland har jag upplevt att det stör släggtekniken lite och med tanke på att Europacupen är redan i mars får vi se hur vi gör. Vikt är inte min favorit och så är jag inte så bra på det heller. Kanske kanske blir det ett JSM eller SM. Tycker alltid att det är roligt att tävla och träffa alla andra, så då får jag kanske offra mig och kasta lite vikt.
Målet 2025?
– Det stora målet 2025 blir VM i Tokyo, men såklart också mitt sista U23 mästerskap i Norge. Min dröm hade ju varit att få avsluta mina år som junior med en medalj på U23 EM! Jag tror inte att det är omöjligt i alla fall.
Foto: Deca Text&Bild