Lasse Johnsson 1939-2025

Så länge jag har bott i Malmö har man alltid träffat Lasse på Atleticum och ute på Stadion näst intill dagligen. Lasse var för en utomstående en mytomspunnen MAI-ledare som man fick höra många historier om.

Lasse var alltid oerhört nyfiken samt intresserad när ens vägar korsades på vägen in eller ut från träningspassen och spred en självsäkerhet i sann MAI-anda.

Jag minns framför allt på ett personligt plan måndagen efter att jag under helgen hade slagit personbästa på 110 m häck med 13,69 och därav slagit Bo Forssanders personbästa. Då kom Lasse fram till mig i hallen och gratulerade mig samt förklarade storheten hos Bo Forssander och satte min bedrift i en historisk kontext, det kändes som en personlig stor prestation i MAI-kläderna och ett erkännande som var betydelsefullt.

Jag minns även med värme ett antal år när Lasse varje måndagsförmiddag hade som rutin att promenera i rask takt runt Atleticums löparbanor och hur vi aktiva och ledare hejade på Lasse under hans många varv med stor entusiasm.

Lasse kommer att vara saknad.

Max Hrelja, svensk mästare på korta häcken och mordern arvtagare till OS-sexan från Mexiko-OS 1968, Bo Forssander

X X X

Oavsett vilken roll jag haft  – journalist, ledare eller funktionär – har det alltid varit intressant att möta Lasse Johnsson.

Han hade koll på allt och var intresserad. Samtalen var alltid spännande. Han hade åsikter och ville gärna rätta till tokigheter. Ett gott exempel på detta är när han med kraft stöttade en motion från KA 2 IF:s eldsjäl Carl-Johan Ekelund om att återföra Mästerskapsstandaret i friidrott till ett poängpris i SM. När KA 2 ett antal år i följd på 70-talet hade vunnit standaret överfördes priset till lag-SM. Det tyckte Johnsson var fel och hjälpte till att övertyga en majoritet på Svenska Friidrottsförbundets årsmöte om att från 1978 få tillbaka standaret dit det hörde hemma. Att det gynnade MAI, som alltid plockat massor av SM-poäng, var naturligtvis inte fel.

Som gästspelande speaker under 14 år på inomhustävlingar i Atleticum har jag upplevt många stunder av spännande meningsutbyten.

Spännande på ett annat var det när vi satt vid ett fikabord vid inomhus-SM i Borlänge 1996 och Lasse höll på att träffas av redskap från viktkastningen. Det saknades fullgott skydd mot kaffeserveringen.

När han berättade att han värvat min dotter och svärson till MAI tyckte han det var lite jobbigt.

Mitt sista möte med Lasse var vid inomhus-SM i Växjö detta år.

Roland Andersson, friidrottsjournalist och MAI-speaker

X X X

Lasse var min gympalarare pa Söderkullaskolan under hogstadiet. Lasse såg alltid till att ha tid med individen, hade varierade fysiska aktiviteter som bade var roliga och utmanande for hela klassen. Framfor allt hade han ett STORT HJARTA med glimten i ögat! Träffade honom mycket på Stadionområdet där han tog emot med öppna armar med en trevlig och givande pratstund över en kopp kaffe! Vila I frid, Lasse!

Stefan Schwarz, VM-hjälten från 1994 som hade Lasse Johnsson som gympalärare.

X X X

Jag minns Lasse som en varm, engagerad och positiv person. När vi flyttade till Malmö möttes vi av hans varma välkomnande. Han dök ofta upp på träningar och kollade och var intresserad över hur det gick. Hans vänlighet, glädje och genuina intresse för andra kommer att leva kvar länge i mina minnen.

Fanny Roos, världseliten i kula

X X X

Lasse Johnsson hade genom åren  flera befattningar i MAI, bland annat som klubbdirektör men den främsta titeln jag hade på honom var Eldsjäl.

Lasse brann för friidrotten och MAI.

Jag har träffat många fantastiska idrottsledare under mina år som sportjournalist, Lasse Johnsson var i mina ögon den främste i denna kategori.

Egentligen gick Lasse Johnsson aldrig i pension. Han var på ålderns höst alltid redo att rycka in när MAI behövde någon hjälp.

Lasse Johnsson är borta och en stor tomhetskänsla infinner sig me minnet av en av stor idrottsledare och människa kommer för alltid finnas kvar.

Kent Hansson, tidigare sportjournalist på Kvällsposten

Sven Lindvall och Lasse Johnsson, två stora ledarprofiler i MAI.

X X X

Det var länge sedan våra vägar korsades första gången. Jag minns inte exakt dag, men nog var det för ungefär femtio år sedan. Lasse syntes ute på friidrottsarenorna ofta tillsammans med Sven Lindvall och Nocky. Malmö AI, den anrika föreningen, var deras skötebarn. Och Lasse Johnsson kom att ha fingret med i spelet i över ett halvt sekel – grön/svart in i själen men samtidigt med ett hjärta som klappade varmt för friidrotten i dess bredaste bemärkelse! När mina uppgifter inom svensk friidrott blev än starkare så blev besöken i Malmö tätare och tillfälle gavs till en hel del erfarenhetsutbyte med Malmöklubbarna och då inte minst med Lasse personligen.

Jag gladdes över det öppna samtalsklimatet. Och Lasse glömde aldrig att se till friidrotten i stort – även om självklart MAI stod högst på agendan. Och nu kom det tråkiga beskedet att en av svensk friidrotts stora eldsjälar gått bort. Vi alla får känna en djup tacksamhet över Lasses livsgärning! Svensk friidrott behöver många av Lasses kaliber – men i sanningens namn är det en nivå blott få kommer upp till!

Tack, gamle vän, för en storslagen insats för svensk friidrott!

Anders Borgström, tidigare förbundskapten och mångårig Karlstadledare.

X X X

Det är svårt att tänka på ett MAI utan Lasse. Han är en så stor del av klubben och det är tomt att tänka sig att han inte längre kommer att stå vid banan för att titta och heja på de grönsvarta friidrottarna.

Det var tack vare Lasse som jag hamnade i MAI när jag började med friidrott vid 17 års ålder. Han ringde upp direkt när jag visade intresse för klubben och erbjöd mig en träningsgrupp med aktiva i samma ålder. Under de första månaderna kollade han också av att allt fungerade och att jag trivdes. För sådan var Lasse, omtänksam, ville att alla skulle må bra i sitt idrottande. Han hade verkligen förmågan att leva sig in i alla tävlingar och var vår största supporter när det var dags för SM-tävlingar och speciellt stafett-SM.

Jag minns särskilt stafett-SM i Karlshamn där vi lyckades vinna 4×400 efter år av dominans av Götas damer. Då stog han vid mållinjen med tårar i ögonen av lycka. Han var minst lika glad och lycklig som vi som sprang. Lasse – du kommer att vara så saknad.

X X X