Ståhlmannen med sitt miniparaply var mest populär före den försenade diskusfinalen i ösregnet. Sedan gick han in och dominerade, tog ett nytt guld och uppfyllde sina drömmar.
Ståhl klarade regn och stök, vita handdukar i mängd, slipprig diskusring och dansade vidare mot en ny fantastisk guldmedalj.
– En sån jävla bragd, klämmer tränaren Staffan Jönsson till direkt efter finalen.
Lite MAI också i guldkvällen.
Efter två timmars försening drog Daniel Ståhl till med nästan 70 meter i sitt första kast. Många trodde det var ett guldkast i de svåra förhållandena med regn men det var ett knappt övertramp.
Stora delar av publiken satt kvar för att följa diskusfinalen, det enda som var kvar i tävlingsväg av VM-arrangemanget.
– När det behövdes som bäst plockade han fram dynamiten, säger förbundskaptenen Kajsa Bergqvist i SVT:s direktsändning.
63,74 i andra kastet när regnet hade mer eller mindre upphört och upp på medaljplats.
Tävlingen hettade till efter en underligt trevande inledning.
65,60 i tredje kastet och silverplats.
Sedan 67,47 i fjärde kastet och Ståhl utmanade verkligen guldet.
Så upplösningen
70,47 i sista kastet.
Guld
Litauens världsrekordhållare Mykolas Alekna kunde inte kontra.
Klockan hade blivit lite över elva på kvällen i världsmetropolen Tokyo och Sverige hade tagit ett nytt VM-guld. Ståhls guld var lika bragdartat som Armand Duplantis guld i stav med världsrekord tidigare i veckan.
– Nu är jag lika stor som min idol Mats Sundin som jag sett upp till sedan jag var åtta år. Också djurgårdare. Tre VM-guld och ett OS-guld. Han är kungen och jag har också gjort det, säger Daniel Ståhl rakt in i tv-kameran.
Det var långt ifrån säkert att det skulle bli en diskusfinal avslutningsdagen. Alternativen var tre:
Ställa in.
Tävla i regnet.
Skjuta upp finalen till måndagen.
– Alla kastarna i finalen sa nej till att flytta till måndagen. Det hade varit absurt, säger Daniel Ståhl.
– Vi var sex mot sex om vi skulle rösta om att fortsätta. Jag ville absolut fortsätta, jag har de bästa skorna i regn. Men det kom aldrig till omröstning.
Arrangörerna valde tävling.
Resten är lite svensk idrottshistoria med Malmö- och MAI-kant. Numera får tränaren en egen VM-guldmedalj också. Staffan fick sin första i Budapest för två år sedan. Nu blev det en andra.
Flytten till Malmö och jobbet med tränaren Staffan Jönsson har inneburit en otrolig nytändning i karriären för Daniel Ståhl. Fortfarande representerande Spårvägen men mer och mer malmöit.
– Jag är helt mållös. Håkan Södergren är en annan djurgårdare som spelade hockey. Han har fått mig att se saker på ett bra sätt, inte tappa fokus och gnälla om det tar blir jobbigt. Det är bara att fokusera. Jag visste att det skulle kunna vara regn i Japan i september. Dar var så på förlägret i Fukuoka. Vi har tränat i regn hemma i Malmö också. Jag plockade fram en bild att det här var ett paradis. Att bara gå in i ringen och rocka loss. Lets go!
Daniel Ståhl har funnit ny motivation att satsa mot OS 2028 – tack vare kärleken Fanny Roos framfart, berättar han för Expressen i Tokyo.
– Jag får en jäkla kick, det ger mig inspiration, säger han.
Ståhl erkänner att det var speciellt att kliva in på Nationalstadion i Tokyo igen.
– Jag försökte bara supa in all atmosfär med all publik som var här, för det var ju ingen senast. Jag blev nästan lite rörd, men på ett bra sätt. Det gav mig en kick.
Det är mycket tack vare sambon, kulstötaren, VM-femman Fanny Roos och flytten till Malmö.
– Jag vill tacka alla som bor i Malmö, alla i Malmö stad, vaktmästarna på Stadionområdet. Tyngdlyftarna Andreas Dyberg och Lars Mårtensson som vi i gruppen tränar ihop med. Diskuskompisen Gudni Valur, familjen i Stockholm, ja, hela Skåne. Alla som stöttat och hjälpt mig. Ni vet vem ni är, säger Daniel Ståhl.
Roos och Ståhl har varit ett par i drygt tre års tid och tränar tillsammans under ledning av Staffan Jönsson. En träningsgrupp där även VM-elvan i kula, Wictor Petersson, ingår.
Tre framgångsrika finalister i Tokyo.
– Det går så otroligt bra för gruppen och Fanny har dominerat i år, det är magiskt. Det är underbart att se hur hårt hon tränar. Jag får en jäkla kick. Det ger mig extra motivation. Då vill man vara en del av framtiden och göra allting bättre. Det är inte bara Fanny heller utan även Wictor med. Jag får inspiration av att se dem träna och tävla. Dessutom är det hur mycket garv och skämtande som helst. Vi är en powergrupp som är hungriga för att bli bättre och bättre, säger Ståhl.
– Ett piggt och glatt gäng. Vana vid att ösa och busa. Det kommer ett EM och ett inne-VM nästa år. Då kommer Wictor och Fanny att vara långt fram, lovar Ståhl ödmjukt.
Fanny Roos blir väldigt glad över berömmet.
– Det är kul att höra. Jag får ju så klart motivation av honom med. Han är en person som är väldigt bra att ha med i träningsgruppen. Han sprider mycket energi och peppar alla. Jag blir också väldigt inspirerad av honom, säger Fanny.
– Vi har det bra och kul ihop. Jag ser det bara som positivt att vara tillsammans med någon som håller på med samma sak. Då förstår man varandra.
2024 var ett, med Daniel Ståhls mått mätt, tämligen svagt år. Men till 2025 har Ståhl producerat väldigt fina resultat med bland annat två kast över 70 meter före VM – och slutligen VM-guld och över 70 meter igen!
– Det tar några år innan man kommer in i samarbetet med en ny tränare och att leva i en ny stad. Det har jag gjort nu. Dessutom var jag en helt annan man förra året. Jag hade en större kropp och inte alls samma teknik som jag har nu. Jag hade inte en kropp som en diskuskastare utan jag var mer en styrkelyftare. Nu tar jag mycket större rörelser, har djupare ben och en mer trimmad kropp, förklarar Ståhl.
Träningskompisen Wictor Petersson ledde hejaklacken på läktarplats.
– Vi kände att han kunde hantera regnet, Daniel är mentalt stark. Han har varit redo länge, ler och dansar, ett bra tecken.
Fanny Roos ingick också i gruppen som hejade. Men hon valde att hålla en låg profil.
– Det var häftigt att se hur Daniel gör en fantastisk tävling och äger arenan. Så inspirerande. Diskusbrus!
Foto. Deca Text&Bild
