Lasse Johnsson 1939-2025
X X X
X X X
Lasse och jag delade många fina minnen från hans långa och framgångsrika tid som aktiv och ledare under hans sista dagar i livet.
Hans favoriter i MAI var Jan Ingvar Olsson och Lena Wallin. De fick störst utrymme i hans stora, varma hjärta. Bland ledarna ville han nämna Bengt Palm, en legendar i MAI.
Och han erkände att han grät en tår, när vi MAI:are, på grund aa Lasses enorma slit med uppvaktningar av politiker, fick tillräckligt många röster i Stadshuset för att Atleticum skulle byggas, emot.alla odds. Dä överträddes de strikta reglerna om tystnadsplikt i hallen av jublet från MAI:arna på läktaren. De hårda partilinjerna bröts av några av Lasses uppvaktade politiker. Vilket jubel!
Han mindes också med glädje alla vinster i Holmenkollen- och Dagbladsstafetterma. Alla medeldistansare inom synhåll skrapades ihop av Lasse, som till och med värvade polska elitlöpare för att fylla alla sträckorna. Själv minns jag en gång i Oslo när Lasse och jag lyckades smita upp på flaket av pressbilen och kunde följa hela loppet på parkett!
De tio Stora SM-segrarna för MAi i Skövde 1967 mindes han med särskild glädje. Han var själv med i det segrande 4×800 m laget. En av hans tre stafett-SM-segrar. Der var en stor MAI-dag sade Lasse med ett leende.
Lasse älskade medeldistanslöpning. Hans uppsatta hederspris för Årets bästa medeldistansare i MAI kommer att vandra vidare vid varje årsmöte i klubben i hans hjärta till minnet av en stor ledare, älskad av oss alla.
Bengt Bendéus, hedersordförande
X X X
Jag var tio år gammal när min fart tog mig till min första MAI-träning 1967. Det var i Löpargången på Stadion. Och jag kom på något vis aldrig därifrån. En av ledarna som tog emot mig var Lasse Johnsson. Han var inte min tränare men allt sedan dess har vi haft kontakt. Det kan ha gällt tävlingar, sponsorförsäljning, som funktionär, “You name it”. Lasse var på något vis inblandad i allt i MAI. Vi har jobbat ihop, åkt på träningsläger, ordnat sponsorresor. Vi har ringt varann och undrat hur det är genom alla år, Det har alltid varit något på gång, och så var det ända in i det sista. Det är få kompisar som man håller kontakt med genom hela livet. Lasse var en sådan. Han fick ett rikt liv med friidrotten.
Daniel Wessfeldt, tidigare MAI-löpare och Sveriges största friidrottsagent
Många minnen kommer fram. Hade förmånen att dela kontor med honom i några år när jag även jobbade för klubben som marknadsansvarig. Så många historier om MAI-bravader från förr och nu, allt från “Å Forssander tog två..” till en och annan kanske lite mindre känd historia, sällan en tråkig stund på kontoret.
Hans engagemang och passion för klubben var obevekligt, unikt på många sätt, till och med hans karaktäristiska sätt att betona bokstäverna i MAI som på något sätt gav extra tyngd till vad dessa representerar var unikt. Kanske mest av allt för att det var Lasse som sa det, en unik person på alla sätt och vis.
Vila i frid, bästa Lasse!
Philip Nossmy, flerfaldig svensk mästare i MAI.
X X X
60 år med Lasse i MAI. Från första dagen på Gamla IP:s kolstybb när en vilsen 14-åring som ville bli löpare träffade Lasse för första gången till vår sista stillsamma tur till Tyringe och vännen Gerts sista vila har vi delat otaliga stunder av glädje och förtvivlan. Du var alltid där och grattade när våra medeldistansare lyckades med stordåd, när en Jill van på Bislett och blev OS-klar eller en Ronny tog medalj på IEM.
Alltid var du där och guidade och stöttade min löpargrupp, strålande glad när vi på Stafett-SM 1987 efter fyra förlustår (dvs andraplatser!) åter visade Mälarhöjden vart skåpet skulle stå på 4×800. Men också när du 10 år tidigare tröstade en förtvivlad ungdomstränare som efter ändring i tidsprogrammet kom försent med sitt favorittippade 16-års lag på 3×1000 i Karlstad. Det var också du som tog initiativ till vårt deltagande i Daaagbladstafetten, där tjejerna vann redan första året 1981 men killarna fick vänta på samma triumf ännu fyra år senare och till Holmenkollenstafetten där vi fick genomlida ett 10-tal omgångar på lägre pallplatser innan första triumfen kom 1996.
Men mest minns jag alla våra möten i vardagen på Kansliet, Stadion, i Pildammsparken och på senare år när du älskade att själv komma ner till oss på Limhamnsfältet och bara njuta av Jonas i full fart på banvallen! Eller vår fina tid på ett 20-tal vårläger söderut. Kanske var du som allra lyckligast när du fri från daglig stress som klubbchef fick uppleva löpargruppens förberedelser inför en ny säsong. Vi är många som aldrig glömmer när du inför hela gruppen som 45-åring en ljum kväll vid Algarvekusten avslutade dagens banpass med en 300-ing på låga 40!
Nästan ett helt liv med friidrotten i MAI tillsammans med Lasse. Ett stort privilegium. Tack för allt!
Ola Thorsson, medeldistanstränare i MAI
X X X
Jag fick höra först dagen innan han dog att Lasse var sjuk. Tråkigt att mista honom. Lasse var hemma i mitt föräldrahem i Svängsta 2007 för att övertala oss om ett klubbyte till MAI. Vilket han lyckades med. Han var från den dagen fram tills in i slutet, passionerad över mina resultat, både bra och dåliga. Jag såg upp till honom som ledare, men på senare år även som en vän som kom och tittade på träningspass på Ribban och pratade om livet i Malmö. Jag tror aldrig jag blivit MAI:are om det inte vore för honom.
Jonas Glans, flerfaldig svensk mästare för MAI
X X X
Jag minns särskilt hur glad Lasse blev när vi tjejer vann Dagbladsstafetten i Stockholm. När vi skåningar åkte buss upp till Djurgården och knep guldmedaljer framför näsorna på Stockholmslagen. Just sådana lyckade laginsatser tror jag betydde extra mycket för Lasse. Vid sådana tillfällen grät han ofta. Äkta glädjetårar. Då visste hans stolthet inga gränser och han var man nog att våga visa det.
Jill McCabe, svensk mästarinna
X X X
Jag lärde känna Lasse i mitten av 70-talet i samband med en resa till Costa del Sol då HEB- resor skulle introducera ett nytt träningscenter i Estepona. Efter det kände jag att jag hade en livslång sann vän. Efter stafett SM 1983 i Värnamo då mitt kära Göta tog storslam på stafett-SM blev jag uppringd av Lasse som undrade om jag kunde tänka mig att flytta till Malmö för att bli tränare hos de grönsvarta. Trots Lasses charm och erkänt skickliga övertalningsförmåga blev det nobben. Det skall mera till för att en värmlänning skall lämna sin mylla.
Lasse var allt i allo i MAI och tog över stafettpinnen efter Sven Lindvall med den äran. I egenskap av tidigare löpare kunde och visste han friidrottens krav och var djupt kunnig inom allt som rörde friidrott. Trots många tuffa stafettfighter mellan MAI och Göta var vi alltid goá kompisar och han var en sann sportsman ända ut i fingerspetsarna. Lasse var en ledare av the old school och det var aldrig fråga om att tiden för hans kära MAI inte räckte till. Han såg till att den gjorde det helt enkelt och hans betydelse för klubben går inte att föreställa sig.
Lasse var åsiktstark och bidrog med många förslag till olika regeländringar som i de allra flesta fall var motiverade – inte bara sådant som var till gagn för MAI. Jag har under min 60 år inom svensk friidrott träffat och lärt känna massor av essentiella ledare men frågan är om någon haft större betydelse för MAI och för svensk friidrott än Lasse. Det kändes tungt att få beskedet och man får trösta sig med att Lasse högst sannolikt kommer att göra många själar glada dit han nu kommer
RIP bäste kompis.”
Ulf Karlsson, tidigare förbundskapten och Karlstadledare
X X X
Lasse var en genuint jordnära människa med en stark och inkluderande människosyn. Genom åren hjälpte han otaliga människor – alltid med omtanke, engagemang och ett öppet hjärta. Hans insatser sträckte sig långt bortom det förväntade, och han blev en trygg punkt för många. Friidrotten och MAI låg honom särskilt varmt om hjärtat. Med passion och ledarskap styrde han MAI under dess mest framgångsrika period, och hans engagemang satte djupa spår i föreningen. Lasse var inte bara en ledare – han var en inspiratör, en vän och en kraft som lyfte andra. Hans arv lever vidare i människorna han berörde och i den anda han skapade.
Rizak Dirshe, MAI-legendar som löpare med 24 SM-guld för MAI
X X X
Lasse var en mycket duktig, driven och omtyckt friidrottsledare som betydde mycket för mej under mina idrottsår i MAI. Lasse blev en vän som fortsatte efter idrotten, har många roliga och händelserika minnen tillsammans, saknaden kommer blir stor.
Johnny Kroon, flerfaldig svensk mästare.
X X X
Bilden med Lasse i United-kepsen togs en solig majdag 2004 på Stadion. Alltså det riktiga Stadion, det som ska rivas snart. MAI arrangerade en stor ungdomstävling, Malmöspelen, tillsammans med Pallas och Heleneholm. Det var i slutet av maj och det blåste rejält, Lasse fick hålla i kepsen emellanåt.
Han gick omkring där på innerplan och myste, bland alla tävlande. Där trivdes han.
Jag var på plats för att fota och skriva om tävlingen i MAI:s klubbtidning, som jag ansvarade för några år i början av 2000-talet. Jag var frilans då. Lasse engagerade mig, fixade gratis tryck via något malmöföretag och så var vi igång.
Vi stod och växlade några ord intill löparbanan då det slog mig: det här är ju Lasse mitt i prick!
Milt leende, bland ungdomar och seniorer i full aktion. Jag hivade fram kameran och tryckte av.
Och så fick jag, bara så där, ett fint porträtt av honom.
Jag hade kontakt med Lasse under närmare sextio år, från och till, både som MAI-are och journalist.
Ett av de senaste tillfällena var när vi, ett gäng gamla MAI-vänner, bjöd honom på gåsamiddag för att fira hans 80-årsdag. Det blev en härlig kväll på Skanörs gästis, med skratt och skrönor och allvarsord om vartannat. Ett av många, många glada minnen av Lasse.
Ingvar Ek, MAI-are och tidigare friidrottsjournalist på Arbetet
X X X
Jag träffade Lasse första gången i slutet av 90-talet när jag skulle vara lokalt ansvarig på plats för Knatteknatet, numera Kalvinknatet, i Halmstad. Vi tog en promenad för att visa start/målområdet och banan utgång från Simstadion/Brottet. Jag gillade hans ärlighet och rättframma attityd. Detta måste ni justera.. men han gillade verkligen området.
Lasse har alltid funnits i friidrotten under alla år som jag kan minnas – på håll i Malmö. Sen jag kom efter flera års övertalning att engagera mig i MAI för fem år sedan efter några års uppehåll som daglig tränare. Kände jag ett stort välkomnande av Lasse och uppskattning av min erfarenhet. Han kom ofta nyfiken och positiv förbi och tittade på träningar, SMS efter aktiva tävlat, till exempel när Kasper gjorde 45.84, ”du har ju fått ordning på grabben”.
Jag och Stellan tog lunch med Lasse och grabbarna på Wärldshuset med jämna mellanrum senaste åren. Man uppskattade hans historier, stafetter och lagtävlingar låg han varmt om hjärtat. Det var ju så han en gång i tiden kom från Pallas till MAI – tack vare stafett. Lasse du kommer fatta oss i Malmö och Svensk Friidrott är en hedersman fattigare. Hans anda kommer för alltid finnas på Hästhagen/Atleticum/Pildammen – Stadion snart ett minne blott.
David Vendel, MAI-tränare
X X X
Lasse var en människa med ett stort hjärta och ett speciellt stort MAI-hjärta. Ett tydligt minne av Lasse är när vi hade SM i Umeå 2014, i stort sett alla aktiva och tränare flög upp men någon behövde ju köra minibussen upp med MAI tält och stavar. Lasse ställde självklart upp. Det var ju sån han var, ställde upp för klubben i vått och torrt.
Stafett-SM har ju alltid legat lite extra varmt hjärtat och när det var uttagningslopp på stadion var Lasse alltid där för att se vilket lag vi skulle ställa upp med! För egen del var Lasse på mig otaliga gånger att jag borde byta distans till 800 m. Jag mins att han stod i hallen och tittade på träningarna när jag sprang intervaller och sen efteråt påpekade att jag borde bli medeldistansare istället för det hade passat bättre. Där och då tyckte jag att han hade fel men i efterhand nu efter avslutad karriär tänker jag att han kanske hade rätt trots allt.
Det kommer kännas väldigt tomt utan Lasse i Atleticum framöver!
Josefin Magnusson, svensk mästarinna och numera elitutskottets ordförande i MAI.
Arkivfoto: Bildbyrån, MAI och privat.
