Det har tagit lite tid för Felicia Ascard. Närmare tjugo år innan hon fick stiga upp överst på SM-pallen.
Felicia sprang första sträckan när MAI vann guld på 4×400 m i Västerås.
28 år gammal kom det efterlängtade guldet tillsammans med Josephine Risberg Thoor, Elin Pihlström och Julia Henriksson på sistasträckan.
– Resultatet av tjugo års slit. Det är kompisarna i hallen som får mig att komma tillbaka, får mig att fortsätta, säger Felicia.
Hur orkar man hålla i?
– Gemenskapen. Tävlingarna och träningarna. Trevligt folk runt omkring. Det är det som fått mig att fortsätta. Jag har väl inte haft jättetuffa tider i karriären, men det har varit år då allting stått still.
Hösten 2021 blev det MAI officiellt. Bytte från IFK Lund. Hon följde samma klubbval som mamma Gunilla. Ett sprinternamn som många MAI-are känner igen från slutet av 1980- och början av 1990-talet.
Gunilla var sprinter i landslaget på 100 m och 200 m och tog många SM-medaljer för MAI.
– Det är på gott och ont att ha ett unikt efternamn, säger Felicia.
– Men nu ska det inte handla om mamma. Hennes karriär är klar. Men det är inte min.
Felicia har en härlig distans till sin idrott. En profil i klubben som jobbar långa dagar på Trafikverket i Malmö och pusslar mycket för att hinna med idrotten hon älskar också.
Felicia är projektledare på Trafikverket i Malmö. Hon har jobbat på Trafikverket sedan 2018. Kontoret finns vid Saluhallen nära Centralen i Malmö.
– Jag har precis bytt projektledarroll till underhållskontraktet på Södra Stambanan, berättar hon.
Risk för gnäll naturligtvis.
– Som tur är har jag precis börjat min nya anställning, så folk vet inte att de ska gnälla på mig. Men det gäller ju att se till att tågen rullar på en underhållen järnväg. Det är mycket att göra.
För Felicia har det alltid varit järnväg. Kanske ett yrke som man mer förknippar med pojkar.
– Det är en mansdominerad bransch absolut, säger Felicia.
– När jag tog studenten gillade jag matematik och ingeniörsjobbet lät spännande. Jag hade inte toppbetyg så möjligheten att komma in på alla civilingenjörsutbildningar försvann. Jag ville heller inte flytta utan bli kvar i Skåne.
Förstavalet blev då högskoleingenjör med inriktning automationsteknik.
– Om du tänker dig att du är på Ikea och ska äta köttbullar, så ligger de och skakar i en maskin för att bli färdiga att äta. Det tekniska har alltid intresserat mig, berättar Felicia.
Eftersom Felicia inte kom in på det blev det högskoleingenjör med inriktning Järnväg, vilket var hennes andra alternativ.
– Jag fastnade för järnvägen, de tekniska bitarna. Dessutom gillar jag rollen att leda och styra, få vara med och bestämma. Ta den rollen.
Nu cyklar hon till jobbet från bostaden i Västra hamnen.
– Jag försöker sälja min lägenhet, då min kille och jag ska bli sambos. Men det är min och 80 andra lägenheter ligger ute i Västra hamnen, så det går lite trögt.
Hon anpassar fortfarande livet efter idrotten. Det kan bli niotimmarsdagar på Trafikverket för att jobba ifatt mellan friidrottsengagemangen.
Kvalet till lag-SM blev lite genombrott med seger på 400 m häck.
– Jag har David Vendel som tränare, innan dess Niklas Fernström.
Att det blev häck för henne berodde på att det var den mest överkomliga grenen för henne under friidrottstiden i IFK Lund där hon började som sjuåring i mamma Gunillas barngrupp.
– Det var mitt sista år med Götalandsmästerskapen. Jag ville jättegärna var med. Men jag var inte jättebra på nånting, halvbra på allt. Körde lite mångkamp.
– Det var Inte så många som sprang 300 häck. Tänkte, där har jag en chans.
– Långa häcken passade ganska bra. Jag är inte så explosiv på 100 och 200. Är lite seg i starten så de korta distanserna passar inte.
Så nu är 400 m häck huvuddistansen. Den grenen vann hon på kvalet till lag-SM tidigare i våras. Om några veckor är det lagfinal.
– 400 m häck är väl min huvuddistans. Men det har varit trögt där också. Förra året satte jag PB i Hässleholm med 63,72, det förra perset var från 2018. Så å äntligen börjar det släppa lite. 2024 blev det även PB inomhus på 400 n, 58,00.
Hände det nåt speciellt?
– Är väl hårt jobb under många år. Och mycket också att tycka det är kul. Man gör det inte för någon annan. Man gör det bara för sig själv. Så länge jag tycker det är kul fortsätter jag träna.
– Friidrotten är tuff, inte minst för att man ser svart på vitt hur man presterar. Vissa perioder får man bara tänka bort resultaten.
– Det är inte som en fotbollsmatch. Har du en dålig dag kan laget ändå vinna, tio andra kan prestera. Har jag en dålig dag så syns det med en gång.
Men att ge upp, inte Felicia Ascard.
– Men ibland är det svårt att få ihop livspusslet. En svår balans mellan familj, vänner, jobb och elitkarriär.
Mål 2025?
– Personbästa. Och att ha kul på banan. Det är viktigare än bara resultaten.
Arkivfoto: Deca Text&Bild
