De strålade ofta ikapp tillsammans på friidrottsarenorna – Pernilla Tornemark och Josefin Magnusson. Två väldigt fina representanter för MAI under stora delar av två årtionden då Malmötjejerna dominerade svensk sprint.
Båda fick bli svenska mästare i hemmahallen Atleticum under 2000-talets början. Pernilla fixade 33 SM-medaljer av olika valörer fram till 2016 då hon flyttade till Sundsvall.
Josefin sprang två år ytterligare och kunde räkna in 37 SM-medaljer under sin karriär som även innehöll starter i internationella mästerskap för Sverige.
400 m var hennes specialitet.
– 17 individuellt på den distansen, säger Josefin som numera fungerar som sprinttränare i MAI:
Josefin tog sin första individuella SM-titel när hon vann 400 m i Atleticum 2008.
Loppet som Pernilla skulle vinna.
– Mitt klaraste minne i karriären. Efteråt var det mycket glädjetårar och jag förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. Det var ju mitt första guld, säger Josefin.
– Jag minns faktiskt ganska mycket av själva finalloppet. Inför tävlingen hade jag inga förväntningar alls då det var mitt första SM inomhus. Men jag hade haft en bra innesäsong inför SM och låg på femte plats i Sverigerankingen inför SM.
– Efter ett varv låg jag sist som fyra men hade lite flyt och lyckades gå om till tredjeplatsen precis i början på andra varvet. Sen kände jag mig väldigt stark andra varvet. Egentligen var det en fajt mellan Pernilla och Jessica Samuelsson. Men det blev lite knuffar på upploppet och jag slank förbi på utsidan sista metern. Ingen trodde jag skulle vinna, minns Josefin.
Segertid 55,49, sex hundradelar före Jessica och ytterligare åtta hundradelar före träningskompisen Pernilla.
– Jag var riktigt förbannad efter det loppet. Kul att det var Josse som vann när det blev som det blev. Hon var och är en av mina bästa kompisar som jag fortfarande har tät kontakt med, säger Pernilla.
Sprintertjejerna levererade den gången. Nina Runvik vann 200 m och sprang även förstasträckan i guldlaget på 4×200 m som även innehöll Caroline Bertheau samt Pernilla och Josefin.
Tre år tidigare, 2005, hade Pernilla fått sitt först individuella guld i Atleticum. I längd. Hon vann även inne-SM på 400 m två år senare.
– Oj, det känns så länge sedan nu men det var mitt första SM-guld så det betydde lite extra och att få ta det på hemmaplan gjorde det ännu roligare, menar hon.
– Men jag kommer ihåg att jag inte alls fick till hoppningen i kvalet och att jag låg riktigt risigt till. Hade problem med att träffa plankan och tog mig vidare till finalen som sista person på ett säkerhetshopp som inte var så långt. Jag kände mig bra och studsig men fick inte ihop alla delar vilket gjorde mig riktigt arg. Kommer ihåg att jag var förbannad och inte riktigt sugen på att hoppa finalen på söndagen då jag även skulle springa 200-final samma dag. Men min tränare Jörgen Becke sa att om du bara träffar plankan en gång och får på ett hopp så kan det bli jättebra och räcka väldigt långt. Så jag hoppade finalen och ansatsen stämde bättre och jag fick till ett hopp på 6,00 som räckte till guld. Det var för mig ganska oväntat men samtidigt extremt kul och skönt att få till det.
Det var ett stort sprintgäng på tjejsidan framgångsrikt drillade av tränaren Jörgen Becke. Pernilla vann 13 SM-guld 2004-1016 och Josefin sprang hem 15 guld 2008-2016.
– Vi höll ihop ganska mycket och fick även uppleva mycket i gruppen. Det var många jobbiga träningslopp, och det blir lättare när man har kul tillsammans, menar Josefin.
2016 i Atleticum satte tjejerna punkt genom att vinna 4×200 m på nytt. Pernilla Nilsson, Pernilla Tornemark, Linnea Killander och Josefin Magnusson. Irene Ekelund vann den individuella titeln i MAI-tröja på distansen.
– 4×200 passade oss perfekt. Men för mig var det lite surt att jag inte vann 400 m inför hemmapubliken. Moa Hjelmer slog mig med tre hundradelar på upploppet.
Josefin Magnusson, Pernilla Tornemark, Daniella Busk, Linnea Killander
Medaljeran var på väg att ta slut för det här gänget. En ny generation stod beredd att ta över.
– Att vi var så många duktiga och snabba tjejer i Malmö har betytt väldigt mycket för både träningen och för stafettsatsningen. MAI har alltid haft många duktiga sprinters och under mina 15 år i MAI har det alltid funnits många duktiga att träna med, säger Pernilla.
– När jag började i MAI 2001 tränade jag med Linda Hansson, Karin Jönsson, Daniella Lincoln Saavedra och de senare åren var det Josefin, Nina Runvik, Daniella Busk, Linnea Kilander och Pernilla Nilsson. Att få möjligheten att träna med så många duktiga gör att man själv lyfter sig och pushar sig själv hela tiden. Sen gör det även träningen väldigt mycket roligare att vara en stor och bra grupp. De jobbiga passen blev lite lättare att genomföra då man hade så kul på träningarna.
– Det har alltid varit hård konkurrens för att ta en plats i MAI:s stafettlag och MAI har även alltid presterat väldigt bra på stafett-SM. Att vi som klubblag sprungit bra har ju även hjälpt mycket när man sen sprungit stafett med landslaget, menar Pernilla.
Josefin, som började friidrott i Södra Sandby utanför Lund, fyller i:
– Det var en bra grupp under så många år. Med så många bra under lång tid gjorde att vi kunde pusha varandra. Atleticum blev ett andra hem där jag spenderade otroligt mycket tid där sedan jag började FIG i Malmö 2005. Det gav mig möjlighet att utvecklas i en bra miljö för att kunna nå mina mål som friidrottare.
Pernilla fick sin friidrottsfostran i Kristianstad men flyttade till Malmö för att börja på friidrottsgymnasiet och bytte klubb i samband med det.
– Jag vann stafett-SM direkt. Då drev Linda Hansson och Karin Jönsson på. Det blev en bra skola. De var ju tio år äldre. Men de brydde inte bara om sig själv. Vi blev som en liten familj i Atleticum.
Vintern 2015 flyttade Pernilla till Sundsvall, jobbar som Recruiting Group Manager på Bravur, och blev även sambo med sprintern Stefan Tärnhuvud som hon träffat några år tidigare.
– 2016 blev min sista tävlingssäsong. Jag märkte snabbt hur bortskämd man var i Malmö. Vilken skillnad på träningsmöjligheter. Man reflekterar inte alltid om hur bra man har det, med allt runtomkring, förutsättningar med hela Stadionområdet. Så många i hallen som är inne i elittävlandet och vill prestera, det gör så mycket. I Sundsvall sprang jag i sjukhuskulverten på en utrullad matta. Shit vad annorlunda. Jag flyttade själv till Malmö när jag var 15 år gammal så Atleticum blev som en trygg plats där man träffade kompisar och tränade tillsammans för att nå sina drömmar.
Nu är Pernilla tvåbarnsförälder och det blir en del familjeträning då sambo Stefan fortfarande håller igång i veterantävlingar.
– Han var med på veteran-VM i somras och tog medalj. Så jag är på sitt sätt kvar inom friidrotten fortfarande även om jag själv tränar sporadiskt.
– Men jag saknar inte friidrotten. Jag fick ett så bra avslut med en Finnkamp, kände mig klar. Nu kommer ett nytt gäng. MAI har jättebra tillväxt på tjejsidan och de lever redan upp till våra tider, säger Pernilla.
Josefin bor kvar i Malmö och jobbar som sjukgymnast i Limhamn. Hon blev mamma i december för första gången och därför blir troligen antalet timmar i Atleticum färre den här vintern.
– Efter ett par år borta från friidrotten när jag lade av 2018 är jag tillbaka som tränare i MAI. Sedan i våras är jag tränare för en stor sprintgrupp från 16 år och uppåt tillsammans med David Vendel. Vi är ett team av tränare där David är huvudansvarig och jag, Belinda Quainoo och Josefin Thompsson är med som hjälptränare. Otroligt roligt och inspirerande att vara tillbaka igen!
Hon ser även till att återväxten i föreningen fungerar som en i valberedningen till styrelsen i MAI.
– Det är lite annat att syssla med jämfört med när man tränade själv. Men det är kul att hjälpa andra att nå sina mål. Roligt att se från den andra sidan. Jag har lite att lära mig, men har en uppfattning om hur det bör fungera att hitta den bästa vägen fram. Det tänker jag absolut fortsätta med, säger Josefin.
Vad hoppas du mest av årets SM i Atleticum?
– Jag hoppas att klubben får ett bra SM på hemmaplan med mycket framgång och medaljer. Sedan hoppas jag självklart att det ska gå bra för de aktiva från vår grupp som ska vara med och kanske speciellt för de som gör sitt första SM. Vem vet, någon kanske får någon ett lika fantastiskt minne som jag fick 2008, avslutar Josefin Magnusson.
MAI-vinnarna 2016
Irene Ekelund 200m 24,09
4×200 – Pernilla Nilsson, Pernilla Tornemark, Linnea Killander, Josefin Magnusson
Foto: Deca Text&Bild
