Han började i MAI nio år gammal. 44 år senare ser han fram emot att ta en trippel som tränare vid inne-SM. Niklas Eriksson tog 23 SM-titlar för MAI och avslutade att som gift Fernström bli MAI:s meste guldproducent i modern tid genom att ta titel nummer 24 år 2001 efter 14 framgångsrika mästerskapsår nationellt och internationellt. Två VM-starter slutligen på 400 m häck, distansen blev längre och längre för Niklas.
Bara OS-sexan 1936 Lennart Strandberg är större guldmakare i gröntsvart med sina 39 SM-guld.
Så naturligtvis fanns Niklas bland vinnarna första gången det begav sig med inne-SM 1993 i Atleticum när hallen var ny.
Han vann 60 m häck, en titel som han även vann när SM var tillbaka i Atleticum två år senare.
– Det var rekordjakt hela tiden. På 200 m framför allt. Mycket snack. Jag satte svenskt rekord därnere, 21,01, men det var inte SM, säger Niklas och nickar ner mot hallen när han samtalar med Bloggen i MAI:s styrelserum i Atleticum.
Av titlarna i hemmahallen minns han mest häckguldet 1995.
– Jag satte pers på 60 häck i försöken med 7,67. I finalen tjuvstartade jag. Något som jag i princip aldrig gjorde. Men på den tiden fick man ha en tjuvstart. Start nummer två låg helt stilla tills jag var hundra på att inte tjuva. Jag var klart efter men jag sprang in och vann ändå. Hade 70 nånting i finalen. Mitt största minne av SM här i hallen.
– Vi var många som ville lyckas. Hade samma ambition och samma mål. Den vänskapskretsen gjorde att det hände mycket resultatmässigt bland de aktiva.
När började du i MAI?
– Nio år gammal började jag med friidrott. Jag spelade lite fotboll i BK Flagg, hade en kort sejour i rugby på Limhamnsfältet och spelade en del squash.
Men det blev snabbt friidrott. Och han är fast i MAI 44 år senare.
– Tiden har gått fort. Så kan man väl säga. Det började med Eric Wettreus i gymnastiksalen på Dammfriskolan. Så småningom mer och mer träning på Hästhagen. Då utgick vi ju från Hästhagen i och med att klubblokalen fanns där.
– Det var mycket Löpargången under Stadion och Ballongtältet på Stadion innan Kombihallen kom till på samma plats som tältet. Jag fick hoppa höjd i badmintonhallen på Malmö Stadion bakom pressläktaren. MAI hade ju en framgångsrik badmintonsektion i många år.
– Det är mycket man gått igenom. Allt det gamla och sedan kom Kombihallen och efter det uppsvinget med Atleticum när det var nytt. Sedan får vi se vad nya Stadionområdet kan erbjuda. Det pratas och diskuteras mycket.
Holmenkollenstafetten, Oslo, start och mål Bislett Stadio, 2000
Något önsketänkande?
– Hade man fått önska hade varit en längre löpsträcka för sprintrarna. En liten strut ut som man hade på Kombihallen tidigare. Den var nog upp mot tjugo meter. Sista vintern höll vi igång bara på 40 meter.
– Bredda hallen till sex banor, rejält uppbyggt. Men det blir kanske billigare att bygga nytt istället. Sexbanors hade varit trevligt, det är annorlunda tävlingsmässigt.
– Sen är det ny utomhusarena också. Men jag vet inte hur man tänker.
Vad skiljer då och nu?
– Att vi tränare samarbetar. Man samarbetade inte förr. Det var Jörgen Beckes sprintgrupp. Leif Dahlbergs grupp med alla hopparna. Att sedan vi aktiva gjorde grejer tillsammans var en annan sak. Men det var inget samarbete på det viset. Det var mycket vi och dom. Inte mellan oss aktiva men mellan klubbarna. Nu är det bara vad man kan kalla vi i hallen.
– Då var det tre friidrottsklubbar i Malmö. I dag en och en halv kanske. Heleneholm har inga seniorer. Förr fanns många mångkampare och kastare inte. Pallas är borta. Nu har Helsingborg problem med sin ekonomi. Vi i MAI får ta över. Det är inte bra för friidrotten i stort. Snart är bara detta träningscenter i Atleticum kvar här i Skåne.
– Vikten av samarbete inte bara Malmö och klubben utan hela Skåne för att kunna locka till oss talanger och personer som vill hålla på med friidrott. Alla Skånes klubbar är viktiga. Det är så stort upptagningsområde för MAI. Problemen gäller för idrott över huvud taget. Vikten av bra och fina träningsmöjligheter. Då blir det lättare att locka till sig talangerna än om träningsmöjligheterna inte finns.
Brandmannen Niklas Fernström har en SM-förhoppning. Som fritidstränare av häcklöparna i MAI tillsammans med Alex Tursell.
– En grym MAI-trippel på korta häcken. Troligtvis kommer Joel Bengtsson hem från USA. Max Hrelja är på hemmaplan och Anton Levin finns alltid med i diskussionen. Tjejerna på 60 m är också vassa.
Det blir säkert något funktionärsinhopp för Niklas också. Hustrun Helena är given på listan. Hon kom tidigt med på instruktörssidan när döttrarna Maja och Filippa började intressera sig för föräldrarnas idrott.
– Främst är jag tränare på SM. Helena och kompisen Maria Staafgård kommer säkert att stå på calling hela tiden. Så har det varit de senaste tävlingarna. De brukar snacka ihop sig.
