Inte en enda MAI-aktiv topp 6 vid ”inne-SM” i Kombihallen 1983. Men det tändes ett hopp på medeldistans på juniorsidan i form av Ronny Olsson.
– Jag kommer ihåg att jag vann ett 1500m-lopp. Men har inte riktigt koll på om det var SM eller inte, säger Ronny.
Och det var inte heller riksmästerskapsstatus på rundloppen den gången. Från början var det tänkt att det inte skulle vara några andra löpningar än 60 m, men eftersom kluriga gubbar på Stadionområdet snickrat ihop några lösstående doserade kurvor för träning beslöts att trots allt ta med 1500m för junior- och ungdomsklasserna.
Ronny i täten i Kombihallen i segerloppet.
Det var kanske inte så konstigt att Ronny vann 1500-loppet. Två år tidigare hade han vunnit RM för seniorer på 1500 m i Scandinavium. Segertiden 3.51,28 var ett prydligt personligt inomhusrekord på distansen. Tidigare bästatiden var från segern i Göteborg och han konstaterade i hemmarapporteringen att det var betydligt bättre att springa i Malmö än i Göteborg. Kanske något grönsvartfärgat.
Kombihallen hade ersatt det tidigare Ballongtältet på samma plats på Stadionområdet. De tuffa snövintrarna i slutet på 1970-talet tog till slut kål på Ballongtältet från tidiga 1960-talet.
1980 ersatte Kombihallen den gamla inomhuslösningen, från början bara en grusplan inomhus men som efter hand kompletterades för friidrottsträning, och även en del klubbtävlingar.
1966 hade riksmästerskap i friidrott börjat arrangeras. Första tävlingen avverkades i Johanneshov i Stockholm, Scandinavium i Göteborg och Lugnet i Falun kom till under 1970-talet.
1983 fick Kombihallen i Malmö chansen – med vissa förbehåll.
Sprint, hopp och kast gick bra. Rundloppen godkändes inte som RM-grenar.
– Vi gjorde banorna själva på Stadion, säger tidigare Stadionchefen Sven-Åke Löfgren.
– Det fanns ju inte permanenta banor i Sverige på den tiden. Vi byggde av plywood och lade på filtmatta. Det fungerade fantastiskt bra. Tror det var 150 meter runt. Det kostade kring 50 000 kr att iordningställa. Så var det under hela 1980-talet innan projekteringen av Atleticum kom. Kombihallen var nästan ett himmelrike om man jämför med Ballongtältet. Där rök det från grusplanen men vi tränade på, det fanns ju inga alternativ, säger Sven-Åke som vid den tiden höll igång ett framgångsrikt sprintgäng i Heleneholm.
Ronny Olsson minns hur det var att vara medeldistanslöpare i Malmö under 1980-talet.
– Det var mycket trixande. Jag växte upp på Lorensborg så jag var på Stadionområdet väldigt mycket. Jag kommer ihåg att vi fixade en 1000m-bana i Pildammarna runt Tallriken. Min pappa Ragnar var snickare så han ordnade markeringspålar var hundrade meter. Han höll pinnen, jag slog ner med slägga. Tyvärr var det inte länge som markeringarna fick stå. Tror det var helt i fyra dar eller så. De försvann en efter en vad man nu skulle med en träpåle till, funderar Ronny.
Innan Atleticum stod klar 1992 fick man göra vad man kunde för att försöka kvala till nationella tävlingar under den lilla innesäsong som fanns.
Ronny tillsammans med “bomullstränaren” Ola.
Tillsammans med tränaren Ola Thorson fick Ronny uppleva en hel del. Han utvecklades från en talangfull tonåring till internationell mästerskapslöpare för MAI och 14-faldig svensk mästare. Doktor Thorson matchade sina adepter – internationellt främst Ronny Olsson och Jill McCabe – ytterst försiktigt.
– Ola gick under smeknamnet bomullstränaren, det startade efter en artikel där han berättade om vårt samarbete. Vi skulle bygga långsiktigt och öka på träningen försiktigt och successivt över åren. Många tyckte det var alltför försiktigt och Ola började kallas bomullstränaren, minns Ronny.
– Värt att nämna om vår träningssituation i Malmö under 1970- och 80-talet, var hur vi härdades under månaderna oktober och november, den så kallade grundträningsperioden. Då sprang vi två kvällar i veckan intervaller i sanden på Ribban, ofta blåsigt, kallt och regnigt. Det var annat än dagens innehallar. Efter en sådan träning satt bastun på Stadion riktigt härligt, konstaterar Ronny.
På den tiden – när det inte fanns någon egentlig innesäsong – genomfördes seniormästerskapet som ett samarrangemang med vad som då kallades ”UP inomhus”, det som numera benämns JSM-USM för åldersgrupperna M/K22, P/F18 och P/F16.
– Jag vet att jag vid ett tillfälle sprang uttagning till USM inne på Bellevuestadion. När träningarna var slut på lördagskvällen plockade vi ner tennisnäten och la ut en yllematta och satte ut koner.
– Vi sprang också ofta uttagningslopp i foajéerna på Isstadion och Baltiska hallen. Vi satte upp dörrarna och sprang 1500-lopp. Det var lite krångligt att löpa i kurvorna men man ska komma ihåg att det var tidigt 70-tal. Alla ville åka till ett SM eller USM i Scandinavium och tävla där. Det var stort. Men man var tvungen att visa upp någon form av kvaltid.
Utan bästa förutsättningar och långt före Atleticum stod klart, utvecklades Ronny Olsson till en av Europas bästa inomhuslöpare. Han blev femma på 800 m vid inne-EM 1984 och tvåa på inne-EM 1988 på 1500 m.
– När jag 1987 sprang på 1.46,77 inomhus var det den nionde bästa tiden genom tiderna i världen. Enligt vad friidrottsexperten A Lennart Julin berättat hade jag de nordiska rekorden samtidigt på 800 m, 1000 m och 1500 m.
– Trots att vi inte hade de bästa förutsättningarna för inomhusträning i Malmö gick det ändå ganska bra, tycker Ronny.
Ronny tillhör de framgångsrika medeldistanslöparna i MAI. Utöver fyra individuella SM-guld vann Ronny tio titlar i stafett mellan åren 1980 och 1990.
I många år tampades Ronny med Johnny Kroon på löparbanorna. Johnny inledde sin karriär i konkurrentklubben Heleneholm men de två Malmökillarna blev slutligen klubbkompisar i MAI.
Vid tävlingarna i Kombihallen 1983 blev 1500m blev bästa grenen för MAI-arna. I M22 1500 m kompletterades Ronnys guld med brons för Håkan Mattisson. I P18 tog Peter Jönsson silver och i K22 1500m tog Ingrid Larsson silver och Martina Persson brons.
I övrigt bestod MAI-medaljskörden av två kvinnliga höjdguld: I F18 genom Pernilla Eriksson och i F16 genom Ulrika Helleberg.
Bilder: Ingvar Ek. Klipp: Privat.